Dagens Nyheter – 14 mars 1874, sida 2

Musik. I tisdags uppställde vår nitiska sånglärarinna, friherrinnan Leubusen, åter en af sina mest löftesrika elever. Denna gång var det en fröken Amunda Kolderup, som med mycket bifall preducerade sig i den större såväl som den mindre genren och lät höra en mezzosopran af betydande styrka och omfång, präktig klang samt vackra mellantoner. De högsta tonerna äro ej ännu riktigt färdigpolerade och tåla ej att forceras. Koloraturen är ännu under arbete, men redan temligen framskriden och lofvar godt. För öfrigt märkas i föredraget temperament och värma, hvilket lofvar ännu mera. Den stora scenen ur Faust var visserligen ännu något för stor, men vittnade om ifriga studier och visade i perspektiv allt det utmärkta som komma skall. Arian af Donizetti (La favorite) låg mera inom sångerskans porte och hördes med allmänt bifall. Afven de båda vackra romanserna af Josephson och Dannström (I skogen och tLängtan) gingo berömvärdt, ehuru den sistnämda, berömd genom Signe Hebbes storartade föredrag, togs något långsamt. Äfven hördes Beethovens pianovariationer (op. 34), i hvilka hvarje variation går i en annan tonart — en snillrikt genomförd nyck. Med verkligt mästerskap genomförde ock fröken Hilda Thegerström denna märkvärdiga komposition, och sällan har hennes utmärkta talang uppenbarat sig mera glänsande. Detsamma kan sägas om den stora 4-händiga Mozartfantasien, hväri prof. Berens spelade sekundpartiet; denna aftonens glanspunkt gafs med det på en gång finaste och mest storartade föredrag. Sångackompagnementet sköttes på utmärkt sätt af professor Berens. Professor Dietrichson berättade ock en historia, som utan tvifvel var mycket intressant. ;.B.