Dagens Nyheter – 14 mars 1874, sida 2

LU v — Nej. Jag hörde just min fru fråga henne, huru vi skulle göra med bref, som möjligen kunde komma; och då svarade hon, att hon inte väntade ngra bref, och att hon dessutom skulle skrifva till de få vänner, som någon gång korrespondera med henne, och uppgifva för dem sin adress, Hon visste inte bestämdt, hvar hon skulle slå rig ned, påsted hon. — När reste hon? frågade Geoffrey förtviflad. — För tre dagar sedan — det var visst i onsdags. Samma dag, då han for till Hampshire! Hon hade skyndat sig att taga till flykten, så snart han lemnat Stillmington. Kunde han väl tvifla på att hennes motiv endast varit att undvika honom — att fly frestelsen? Ty han visste ju att hon älskade honom. — Fru Bertram reste helt hastigt och oförmodadt, eller huru? återtog ban. — Ja, min matmor var alldeles oförberedd derpå; Fru Bertram betalade en veckas hyra för det hon icke uppsagt rummen i öfverenskommen tid. — Och ni har verkligen ingen aning om hvart hon begaf sig? — Nej, vi veta blott att hon for med London-tåget. Nu har jag sagt er allt som jag kan säga. 7 Tack! sade Geoffrey med en suck.