Dagens Nyheter – 13 mars 1874, sida 2

Tidningsöfversigt. Dagbladet bemötte i går en af Dagens Nyheters uppsatser angående ju titiestatsministerns bekanta yttrande i Första kammaren med följande ord: Det är förunderligt, huruytterligheter kunna mötas. Kändt är, hurusom dygd, pligt och samvete fått en underordnad och nästan intet sägande betydelse inför den riktigt högkyrkliga ortodoxien såväl som ibland pietiste.na. Men hvem kunde tro, att vår kollega Dagens Nyheter här skulle räcka handen åt våra renlärighetsifrare? Afven på Dagens Nyheter är samvetet en nagel i ögat. Så synes åtminstone vara fallet, enär denne vår värde kollega icke har annat än spe och sarkasmer lör justitiestatsministerns yttrande, att hans samvete ej kunnat tillåta honom fortsätta ett arbete, som enligt hans uppfattning nu innebure en våda för Täderneslandet. Vårt ord är här: ära och heder åt en hvar, som vägrar att göra hvad hans samvete förbjuder honom! Finnas här skäl till förebråelser, hvad skulle man då säga om det slags politik, som ledes utan samvete? För att icke alldeles borttaga mer af vårt utrymme än som är oundgängligt nödigt, lägga vi Dagbladet på samvetet att taga fram vår artikel ännu en gång, läsa igenom den uppmärksammare än som tydligen skett och . derefter i nästutkommande nummer underrätta sina läsare att det framställt vårt yttrande i en syftning rakt motsatt den som det innebar. Dagbladet har äfven i ett annat fall i går ådagalagt en märklig brist på förmåga att läsa rent innantill eller att förstå hvad det läst. Aftonbladet hade uppmanat högsta vederbörande att tillhållas oppositionens ledare att framlägga en lista å sina ministerkandidater redan innan det vore fråga om något ministerombyte. Detta yttrande hade vi kallat oförståndigt. Dagbladet upptager saken så, som skulle Aftonbladet blott uppmanat nämde ledare att framlägga en ministerlista. Men det var icke om något sådant vi hade talat, utan om Aftonbladets uppmaning till konungen att tillhålla oppositionen till en sådan åtgärd. Det var detta vi ansågo och fortfarande anse för oförstånd, och :om Dagbladet hade riktigt anfört Aftonbladets ord skulle utan tvifvel Dagbladets läsare gifvit oss rätt. Mena de båda tidningarne att högsta vederbörande (d. v. s. konungen), innan någon ministerkris finnes, underhåller eller bör underhålla en hemlig gemenskap med ledarne af oppositionen emot hans minister? Och om konungen än gjorde det, så eger han ju hvarken moralisk eller juridisk makt att tillhålla dem till hvarken ett eller annat i fråga om riksstyrelsens förande. Uppmaningen dertill var således ett nonsens. Vi hoppas att Dagbladet nu förstår skilnaden.