Dagens Nyheter – 13 mars 1874, sida 2

— 130 — är besluten att icke gifva mig, förrän jag nått målet. . — Gör hvad ni behagar, om blott ni och Lucilla icke lemna mig att dö allena, sade den gamle mannen i bedröfvad ton. — Var icke rädd för det, svarade Lucius. Jag kan gerna dröja någon tid med dessa spaningar. Jag skall igke öfvergifva min post i ert sjukrumy förrän ni blifvit riktigt frisk ock kry igen. — Ni är en bra gosse! utropade hr Si: vewright med ovanlig värma, och jag ångrar icke att jag gjort er till min förtrogne. ELFTE KAPYILET, Det var rästan mörkt, när Lucius lemnade den sjukes rum, för att vara i tillfälle att mottaga hr Otrantos utskickade, då de skulle infinna sig. — Han mötte Lucilla i trappan, och han antog; att hon nu ämnade gå till sängs, fast klockan nyss slagit åtta. Hon epratt till då hon blef honom varse, och hennes blick uttryckte mera öfverraskning än glädje. — Du här, Lucius! utropade hon. — Ja, min älskling; jag har varit uppe hos din farfar, Jag hörde, att du låg och