Dagens Nyheter – 13 mars 1874, sida 2

hvilade dig dernere, och jag ville derför icke störa dig. Jag hoppas att du känner dig. vederqvickt af den långa sömnen! — Så vederqvickt som jag gerna kan bli; medan dessa änledningar till oro ännu fortfara. Jag går till mitt rum så här tidigt för att vara i farfars närhet. — Det är snällt och forståndigt af: dig; men kom bara ihåg att du måste försöka att få söfva. Ligg icke vaken och lyssna hela natten; ty om hr Sivewright behöfver någonting, ropar han dig nog. God natt, min dyra Lucilla! — Han omfamnade henne och tryckte en öm kyss på hennes sorgsna läppar; men hon besvarade hans kärleksbetygelser ens dast med en suck. Ovilkorligen var dådet något som fattades henne; men hvad — det visste han icke. Han blott kände att hon hade någon sorg, som hon icke ville dela med honom, och denna tanke bedröfvade honom djupt. De trolofvade skiljdes åt. Ännu återstod nära en timme; innan de detektive polismännen, enligt öfverenskommelse, skulle inställa sig. Lucius begaf sig först til köket, der han fann gubben och gumman Wincher sysselsatta med att intaga sin tarfliga aftonmåltid, bestående af gråsten-lik kumminost och en förväxt kålrot. Af fru Wincher erhöll Lucius ett ljus, med hvilkot han gick in i hvardagsrummet,