Dagens Nyheter – 13 mars 1874, sida 2

Utrikes-Nyheter. I det österrikiska riksrådets deputeradekammare har den 5, 6 och 7 dennes en mycket häftig debatt pågått i anledning af regeringens förslag till kyrkopolitiska lagar, hvilket går ut på att ordna förhållandet mellan stat och kyrka. En ofantlig folkmassa hade infunnit sig för att åhöra debatten; gallerier och läktare voro fulla, ej ens en ståplats fanns ledig. Sammankomsten öppnades kl 12 midd. och presidenten meddelade att 58 talare hade antecknat sig, deraf 38 mot och 23 for förslaget. Grefve Hohenwart tog derefter ordet och yttrade sig på följande sätt: Källan till all strid mellan stat och kyrka är svårigheten att uppdraga en gränslinie mellan kyrkans inre och yttre rättsförhållanden. Det är för närvarande en lätt sak att angripa kyrkans rättigheter, ty man vördar nu blott rättigheter, så länge man icke har makt att undertrycka dem. (Liflig motsägelse från venstern, bifall från högern; presidenten ringer.) Att öfverlemna frågans afgörande åt staten ensamt är visserligen en enkel lösning; men den kan blott medföra strid mellan stat och kyrka. Huru skulle man kunna uppställa ett sådant begrepp som staten mot den kyrkliga myndigheten, såsom den existerat i århundraden. Kyrkan begär ingen suveränitet i staten; den begär blott frihet och sjelfständighet för sig sjelf. Men det är en i ögonen fallande motsägelse, att man, på samma gång man medgifver kyrkan denna frihet, gifver staten rätt att obetingadt undertrycka densamma. Staten kan, när den för godt finner, blanda sig i kyrkans angelägenheter; de skrankor som staten uppställer för sig efter godtfinnande, äro inga skrankor, och det finnes väl ingen som vågar påstå, att en absolut herrskare är inskränkt, derför att han nödgas regera sitt land efter bestämda principer. Det är dogmen om statens absoluta makt, det är användningen af satsen makt går för rätt, och den kan säkerligen icke leda till frihet... Kyrkan vill icke lefva af statens nåd och vill icke underkasta sig en vacklande majoritets nycker. Man skall icke vara i stånd att lugna Österrikes befolkning med den frasen, att det nya statslifvet fordrar det. Jag protesterar mot denna lag, särskildt i följd af en positiv bestämmelse i den österrikiska författningen. Den katolska kyrkan har fått en exceptionell ställning, och så länge den icke är förändrad; kan iogen majoritet, huru stor den må vara, genomdrifva detta förslag. Det är mig obegripligt, att riksrådet har velat göra det till föremål för öfverläggning. Sedan deputeraden Scheffer förklarat lagförslaget nödvändigt, tog deputeraden Greuter från Tyrolen ordet för att i de bestämdaste uttryck nedlägga en protest mot dessa konfessionella lagar. Han förklarade att befolkningen i hans valkrets aldrig skulle erkänna dem. Deputeraden Göllerich af framstegspartiet påstod att det var Österrikes pligt att göra kyrkan underdånig lagen. Furst Czartoryski förklaradde å polackernas :vägnar, att regeringens lagförslag icke innehöll ett spår af frihet och att det blott skulle tjena till att ökå befolkningens ovilja. En deputerad, v. Storckenfeldt, yttrade: Det är kampen mellan tro och vantro; denna lag skall aldrig blifva lag; det är våld. Mot förslaget talade ock deputeraden Liebenbacher, som sökte bevisa det inkonseqventa i regeringens sätt att gå tillväga, dess obillighet mot kyrkan och de faror denna lagstiftning skulle medföra för ett land sådant som Österrike. .Talaren slutade med dessa ord: Antagen dessa lagar; ty det står i eder makt, men glömmen icke, att med den. katolska kyrkan skall ock en mängd anära intressen föras till branten af sin undergång. Bland dem som talade för de konfessionella lagarne hade deputeraden Fux från Mähren utomordentlig framgång för sitt kärn fulla, med citater ur den påfliga historien rikt späckade tal, gom nådde sin höjdpunkt i de orden, att den gamla kampen mellan Welfer och Ghibelliner åter: uppblossat; att han, talaren, och de med honom liktänkande räknade sig till. Ghibellinerna, som alltid skulle gifva kejsaren hvad kejsaren tills hörde; Afven deputeraden Suess, repres sentant för Wiens -förstad Leopoldstadt, yttrade sig för antagandet af dessa lagar och fordrade i vetenskapens namn full tankeoch yttrande-frihet. Neue freie Presse prisar detta tal såsom något mästerligt och kallar det det nittonde I århundradetsprotest mot medeltiden. Man vet genom telegram att hufvudgrunderna. blifvit antagna med 224 röster mot 71. De närmare detaljerna skulle blifva föremål för vidare debatt. För närvarande cirkulerar bland Paris? handelsoch industriverld en petition till marskalk Mac Mahön, innehållande:en önskaa att hufvudstaden åter må blifva regeringens säte och att Mac Mahon må taga