Dagens Nyheter – 12 mars 1874, sida 2

Som hi gör anspråk på att vara en gentleman, besvär jag er att med omgående post förvissa mig om att ni aldrig hade någon allvarlig mening med er hotelse att yppa allt för min onkel; att ni skall bevara min hemlighet såsom det anstår en gentleman att handla mot en vän. Kom ihåg att, om ni förråder mig, så ruinerar ni mig på samma gång totalt och gör det omöjligt för er sjelf att i framtiden få pjuta något godt af den förmögenhet, som eljest skulle tillfalla mig. Huru befinner sig den lilla flickan? Hvarför har ni icke på en så lång tid nämnt ett enda ord om henne? Hvarför innehålla era bref aldrig annat än att ni vill ha penpar? Fru D... är full af oro, och jag har så litet att säga som kan lugna henne. Hur står det till med den lilla? Mår hon väl — är hon lycklig? Tycks hon sakna sitt förra hem och de personer, som der skötte henne? För himlens skull upplyg mig härom. Er H. G. — År detta en mans frågor om en annan mans barn? yttrade herr Sivewright. — Knappast möjligt, svarade Lucius. Jag tror att ni bar rätt, och att Lucilla icke är er sondotter, — Och således icke heller beslägtad med mig. Ni är glad öfver att erfara detta, förmodar jag, sade den gamle mannen med en viss bitterhet,