Dagens Nyheter – 12 mars 1874, sida 2

— Förlåt mig, då jag uppriktigt erkänner att det skall glädja mig att få veta, det er son icke är hennes far. — Ni har rätt. Kan väl ett ondt träd bära god frukt?... Men denne H. G. tyckes icke heller ha varit någon bra karl. — Hvarför icke? Mig synes hans bref vittna åtminstone om en varm känsla. Han var sannolikt ett offer för... — Min sons list? Ja, det är troligt. Fortsätt, Lucius. Det tredje brefvet är från damen, hvilken, såsom ni skall finna, undertecknat sitt förnamn och dessutom utsatt sin adress fullständigt. — Ah! På den vägen bör man finna nyckeln till gåtan, sade Lucius. — Ja, om man vill göra sig mycket besvär. Jag har för min del aldrig brytt mig derom. Ej underligt; ty om jag lyckats, skulle ju min belöning ha blifvit att förlora den enda varelse, som hållit af mig. Ni anser detta resonnemang vara sgjelfviskt, och ni har rätt — ålderdomen är alltid egennyttig. När en menniska har blott några få år qvar att lefva, söker hon gerna forebygga att dessa år skola förflyta i tröstlög öfvergifvenhet. — Jag undrar icke öfver att ni fruktade för att mista henne, sade Lucius. Han öppnade brefvet n:o 3. Det var skrifvet på tunnt papper och med den förut omnämnda angenäma fruntimmersstilen.