Dagens Nyheter – 12 mars 1874, sida 2

i Boston, hvarest polisen gjorde razzier i de förnämsta lokalerna och konfiskerade ofantliga qvantiteter vin och likör. Två värdar blef,o satta i kurran och för ett ögonblick trodde börsen att bränvinsmarknaden i Boston fått dråpslaget. Dagen efter såldes bränvin lika friskt som förut och anti-rörelsen flyttade sig till Ohio. Här var det qvinnorna som togo hand om reformen och ville göra en ända få denna djefvulens marknad. De började elt sakta tills omsider hela staten befann sig i fullständigt uppror. Deras vapen voro af ganska oskyldigt slag — men visade sig snart outhärdliga. De höllo förböner, dessa qvinnor — icke hemma i den tysta kammaren, ej heller i de bullersamma kyrkorna; de gingo in på krogarne i hopar af fyrtio, femtio — ända till hundra en gång, och uppsände sina böner, långa, ögljudda och alla på en gång, midt ibland buteljer och tobakspipor. Om så härtill kommer att dessa litanior blefvo dedicerade till de närvarande helt personligt och lokaliserades allt efter lokalens anseende och karaktär, så må man ej undra om de gjorde sitt vederbörliga intryck, och det var endast den mest förhärdade som kunde förmå sig att interfoliera föredraget med ett högljudt: en toddy! Men med qvinnans oemotståndlighet, i synnerhet i det muntliga föredraget, och med den egendomliga energi, som blifvit kallad envishet, lyckades prestinnorna snart nog förmå värdarne att afbryta serveringen och stänga lokalerna. Det gifves ingen tid på dagen som ej dessa qvinnor infinna sig på krogen. Psalmer följa på böner och böner på psalmer. Motståndet, hånet och förolämpningarne elda upp vältaligheten och segrarne blifva oräkneliga. I Morrow, Ohio, var det dock en tjurhufvad tysk som stod ut i tre veckors tid; eljest ger man sig vanligen på tredje dagen. När bedjerskorna blifva utkörda, ställa de sig på gatan och hålla väsen utanför fönsterna. Om det då regnar, anskaffar man paraplyn och regnkappor och man skyr ej att falla på knä i smutsen. I London, Ohio, har man byggt ett tabernakel på hjul, som rullas omkring från den ena lokalen till den andra. I en annan stad har man hissat en svart flagg på klockstaeln och är fast besluten att ej stryka den örrän superiet upphört. I Franklin, en köping med 2,000 invånare, börjades ett qvinligt korståg för sex veckor sedan. Sju krogar funnos på platsen — några stängdes redan första dagen. På tredje veckan fanns endast en krog öppen. Egaren till denna lokal, hr Munger, höll sig i det längsta. Han tillät först qvinnorna att intränga inom sina murar, men när han ledsnade på sällskapet, dref han dem ut på gatan, hvarest de sedermera uppehållit sig utanför hans dörrar. En dag uppspikade de en proklamation och påbjödo en allmän fasteoch bönedag för den hårdnackade bränvinsförsäljarens omvändelse. På utsatt tid upphörde all rörelse och trafik, kyrkorna voro öfverfyllda med folk, och på den smutsiga gatan utanför hr Mungers restauration hölls ett andligt möte af det mest exalterade slag, allt under det regnet föll i strida strömmar. Ett äldre fruntimmer sjönk på knä och bad om himlens mellankomst för den arme krögarens räddning. En ung skön qvinna höll en bön, som gjorde det djupaste intryck och lockade tårar i åhörarnes ögon. Herre, utropade hon, välsigna denna restauratör ; välsigna hr Munger, öppna hans ögon och visa honom huru mycket han skulle kunna göra för Kristi sak, om han ville öfverge sin villoväg. Herre, rör hans hjerta; vi tro att Du har rört det, men visa honom, käre Frälsare, huru ljuf din fruktan är. Härpå tog hon upp en psalm, i hvilken hela församlingen instämde. Undet allt detta satt hr Munger bakom sin disk med fötterna på pulpeten, rökande cigarr, läste sin tidning och kastade då och då en medlidsam blick på det enligt hans mening särdeles lustiga uppträdet. edan fruntimmerna funnit det förenligt med sitt intresse att begagna det manliga könets hjelp, hafva herrarne bildat föreningar med syfte att skydda damerna från förolämpningar och anskaffa nya födkrokar åt de affallne källarmästarne. Rättvisans tjenare hafva likväl sällan behöft komma emellan och skola vid anfordran hellre stå på fruntimmernas, än de från ekonomisk synpunkt lidandes sida. I åtskilliga städer hafva myndigheterna utfärdat förbud mot bränvinsförsäljning, och ha åtgärder vidtagits i och för utskänkarnes vidare fortkomst eller resa ur landet. En man vid namn Van Pelt genomströfvar nu Ohio under namn af den omvände munskänken och berättar sina erfarenheter både i religion och bränvinsaffärer och säljer derjemte fotografier af sig sjelf, hvaraf inkomsterna ej lära vara obetydliga. Nästa månad motser man kongresser i de större städerna, ehuru med ganska små förhoppningar om framgång. De mindre hafva visat sig såsom de mest mottagliga för den nya läran, och så framt icke folkets sinnen i oerhörd grad upptändas för densamma, lära