Dagens Nyheter – 12 mars 1874, sida 1

1 1809 upptogs i den nya grundlagen, var I nämde institution mer än hundra år gammal och för allom känd; derförutan hade den troligen icke fått en så förnäm plats. Det synes ha gjort mången hufvudbry hvilka de 46 i Första kammaren voro, som förkastade det korttänkta förslaget. Vi finna det icke svårt att komma till klarhet i den saken; de utgjordes helt enkelt af sådana män som, utan afseende på partigrupperingar, hade mod att icke uppoffra sin öfvertygelse af undfallenhet för en ministers trotsiga uppträdande. Aftonbladet underrättar allmänheten, att friherret Adlercreutz funnit ställningen inom riksdagen så besynnerlig och specielt förhållandet inom Första kammaren så olidligt, att han gerna velat begagna denna votering såsom ett skäl för att få träda ut ur regeringen. Den tänkande allmänheten har i lång tid om regeringen hyst samma tankar, som hr Adlercreutz nu uppgifves hysa om Första kammaren. Förhållandet mellan pluralitet och minoritet i Första kammaren — nemligen att den förra låg öfver med blott 3 röster — kan tyckas icke vara så afgörande för en ministers eller ministers ställning till representationen. Men om en minister har en ofantlig majoritet i Andra kammaren i allmänhet emot sig och i den första nära nog alla som icke äro landshöfdingar, presidenter, generaldirektörer, öfverstar o. s. v., då är det väl uppenbart att den icke kan sägas regera med riksdagen, utan tvärtom i hög grad gaknar dess förtroende. ra nee a a an ds de ge JT Ed NG a vv sen FÅ