Dagens Nyheter – 12 mars 1874, sida 1

MMA talar om sin ruin såsom oundviklig, ifall hans hemlighet skulle bli upptäckt. Men fortsätt; brefven äro numrerade. Jag har Bjelf med mycken omsorg ordnat dem. Läs nu nr 2. Lucius lydde. Det andra brefvet var skrifvet med samma stil som det första. Men man kunde se på bokstäfverna, att skribenten haft mycket brådtom och befunnit sig i ett upprördt sinnestillstånd. Se här dess lydelse: Min käre Sivewright — jag innesluter i detta bref en vexel på femtio pund. Härigenom blir jag sjelf så godt som en tiggare, men ges väl för mig något annat val? Er hotelse att förråda min hemlighet har uppväckt den största ångest i min själ. O, Sivewright, ni skulle säkerligen ej kunna handla så nedrigt! Ni, som påstod er vara min bäste vän — ni som så ofta riktat er sjelf på min bekostnad, när lyckan och er högre: skicklighet bjelpte er vid spelbordet — skulle aldrig kunna vara nog lågsinnad att med flit störta mig i förderfvet. När ni åtog er den börda, som numera tjenar er till förevändning för ideligen återkommande penningkraf, trodde jag att det var vänskapen allena som kärtill förmådde er. Är det möjligt, att ni från början betraktade saken såsom ett medel att aftvinga mig penningar till allt högre och högre belopp. LYOIVE DAVOREN. II, 18