Dagens Nyheter – 12 mars 1874, sida 1

Ehvad man betraktar den fjermare eller närmare anledningen till det nederlag hr Adlercreutz led i Första kammaren förliden lördag, så kommer man obevikligen till den slutsatsen, att han bar ingen annan än sig gjelf att tacka derför. Det var ett alldeles onödigt fjesk att komma till riksdagen med proposition om att gifva grundlagshelgd åt en ännu okänd grund för ett blifvande armåförslag. Rätta tiden att afgifva en sådan proposition var den stunden då sjelfva det nya armöförslaget framlägges. Om båda delarne hade skett vid nästa riksdag, skulle grundlagsändringsförslaget ändock hunnit vederbörligen behandlas, och Första kammaren hade dessförinnan vetat hvilka grundert för landtförsvaret som genom en ny lydelse af 80 8 R. F. blefve skyddade. Nu visste Första kammaren icke detta, och derför afslog dess majoritet hr Adlercreutz proposition. Ännu mera skämde hr Adlerceutz bort sin ställning genom sitt sätt attsöka genomdrifva propositionen. Han sade nemligen rent ut att regeringen icke skulle fortsätta att arbeta på något slags härordningsförslag, så vida riksdagen :ej nu ville liksom gifva ministören ett förtroendevotum genom att antaga ändringen af 80:de 8:en till hvilande. Och han lät vidare förstå att icke något härordningsförslag skulle blifva af regeringen förelagdt nästa riksdag, Genom detta sista tillägg väckte han den misstanken, att om a a Er el sede d fe Ne Roy nt tt TRES AE Let SE TENN