Dagens Nyheter – 11 mars 1874, sida 2

det närvarande. Det gör mig ondt att nödgas säga er, min käre vän, att jag för ögonblicket är oförmögen att hjelpa er med ett enda öre. Jag har visst icke en minut glömt att det är min pligt att sörja för den lilla börda, som blifvit er pålagd, men, som sagdt, jag är för tillfället alldeles pank, Om några veckor hoppas jag kunna skicka er en vexel. Detta uppskof bör väl icke betyda så mycket, då pi ju alltid brukat lefva på stor fot, och den kostnad, er godhet mot mig förorsakar, måste anses obetydlig ijemförelse med ewa öfiiga utgifter. Ni förstår hvad jag menar. Huru mår er lilla flicka? Det skall glädja mig att få höra något om henne. Fru D... skrifver till mig då och då. och vill veta något nytt; var derför god och håll migau courant med hvad som sker, på det jag må kunna lugna hennes oroliga sinne. O; BSivewright, hvad jag längtar efter ett slut på allt detta hemlighetsmakeri och en lycklig förening med henne, som jag älskar! Denna väntan på en medmenniskas död är olidlig; när jag reflekterar deröfver, tycker jag mig vara den föraktligaste varelse, Er tillgifne H. G.: — Hvad tänker ni om innehållet i detta bref? frågade hr BSivewright. — Jag har svårt för att genast deraf draga några bestämda slutsatser. Er son måste ha gjort brefskrifvaren någon mycket