Dagens Nyheter – 11 mars 1874, sida 2

Utrikes-Nyheter, Vi berättade för några dagar sedan att den franska nationalförsamlingens qvestorer begärde hos inrikesministern anställande af åtal mot tidningen Figaro i anledning af en artikel som skulle innehålla en uppmaning till marskalk Mac Mahon att efter general Pavias exempel företaga en statskupp. Men hertigen af Broglie, som icke tyckes spara på indragningar, när det gäller tidningar i republikansk anda, nöjde sig med en afbön i ifrågavarande tidnings spalter och vägrade att vidtaga några strängare åtgärder. Emellertid har ej venstern nöjt sig med denna utgång af saken. I största hemlighet sammankallades ett möte bland vensterns alla medlemmar, der man beslöt att åter upptaga saken. I följd häraf framlade hr Christophle, en medlem af venstra centern, en interpellation i ämnet. Meningen med denna interpellation är att få veta styrelsens skäl för det olika behandlingssätt den vidtagit mot XIX Siecle, hvilken sistnämda tidning blef, såsom bekant, suspenderad för anfall mot nationalförsamlingen. Interpellationen är resultatet af en öfverenskommelse mellan de 3 fraktionerna af venstern. Man har vidare öfverenskommit att ej fordra några åtgärders vidtagande mot Figaro, utan endast upphäfvandet af den stränga förföljelsen mot XIX Siecle. Man väntade sig en liflig debatt i anledning af denna interpellation, men denna väntan blef sviken. Ingen häftig strid uppstod, inga scener, intet kallande till ordningen, hvilket allt blifvit proteteradt i Libert6ö. I sin motivering af interpellationen angrep Christopble häftigt styrelsen för dess partiskhet mot olika organer inom pressen. Figaro hade uppmanat till anfall mot nationalförsamlingen och blef icke åtalad; andra tidningar hade begått mycket mindre förbrytelser, men blifvit suspenderade. Ett sådant förfarande tycktes bevisa att styrelsen sympatiserade med de förrädiska uppmaningarne i Figaro. Regeringen hade på ett beklagansvärdt sätt användt sin seqvesteringsrätt; ingalunda för befordrandet af en princip, utan blott för egna intressen, I stället för att proklamera nationalförsamlingens okränkbarhet, har den proklamerat sina vänners. Den gjorde ett emergiskt motstånd, då det gällde agitation för en laglig upplösning af nationalförsamlingen, men såg genom fingrarne, då mar hotade med våldsamheter. Hertigen af Broglie påpekade i sitt svar på interpellationen, att. Figaro hade återkallat sin artikel, men så hade ej andra tidningar gjort, och betonade särskildt, att väl ingen kunde hysa den misstanken att marskalk Mac Mahon kunde bryta sin ed och undandraga nationalförsamlingen det skydd som tillkom den. Han stödde sig på att man nu visade sådan vördnad för nationalförsamlingens suveränitet, som man länge bestridt. Figaros artikel var tadelvärd, men hållningen hos denna tidning i allmänhet god, något som ej var fallet med XIX Siecle. För öfrigt trodde han att den nuvarande regeringen vore lika litet godtycklig i fråga om förföljelser mot pressen som Thiers regering varit och försäkrade att den skulle veta förskaffa nationalförsamlingen aktning, nu då den stod i begrepp att afgöra de konstitutionella frågorna. Härpå antogs en enkel, allt tadel mot regeringen uteslutande, dagordning med 388 röster mot 311. De officiösa tidningarne triumfera naturligtvis öfver utgången af saken. De se deri en garanti för styrelsen, Emellertid ser man, att regeringen nöjt sig med en enkel dagordning, men ej vågat begära ett förtroendevotum. Venstern å sin sida kan icke heller göra sig några illusioner. Att omstörta kabinettet stod ej i dess makt.