Dagens Nyheter – 9 mars 1874, sida 2

— 99 Ln tänksamt att skrämma upp. fröken... Men min husbonde: — bör han få veta något? — Icke ett ord. I hans närvarande svaghetstillstånd skulle hvarje svåldsammåre rörelse medföra döden, och vi veta båda, huru dyrbara och kära dessa samlingar äro för honom. — Godt. herr doktor. Jag skall lyda order. — Och om jag förorättat er, hr Wincher, genom en ogrundad misstanke, så måste ni förlåta. mig. Ni-torde sjelf inse, att skenet är ihög grad: emot er, . Ke — Ja visst, ja visst! svarade den. gamle mannen i nedslagen ton. — Jag sänder hit. vaktkarlen så: snart mörkret inbrutit. Ni kan ju släppa in honom genom bakporten;: utan att fröken. Sivewright behöfver veta något derom, eller huru? — Jay det kan jag. Vi ba en liten dörr från brygghusetj-hvarigenom--man kommer ut i parken, det bar ni väl reda på? — Nej, verkligen icke, Jag: vet blott, att här finnes en mängd utbyggnader, innehållande rum-nogför att herbergera ett helt regemente; men jag har aldrig: tagit någon närmare kännedom om dessa lokaler. — Åh! det sär:-en s märkvärdig gammal boning detta Cedar-House, hr Davoren. Den tyckes ha blifvit inredd i fordna dagar för att bereda gömställen åt illasinnade men