Dagens Nyheter – 9 mars 1874, sida 1

nas och indelningsverkets upphäfvande, men det -:kan icke förnekas att majoriteten i Första kammaren var för svag och för tillfällig för att ett nytt regeringssystem derpå skulle kunna byggas. Denna riksdag har gifvit oss flera antiministeriella resultat. Den majoritet som 10 månader förut röstat bort hvad regeringen i sex år snart sagdt med lif och blod försvarat befanns vid denna riksdags början så förstärkt, att den kunde med starkare öfvervigt tillsätta de ständiga utskotten, och när dyrtidstillägget kom å bane, gaf den regeringen slag på slag. I går fick hon ännu ett, som borde vara dödsstöten för henne. Regeringen hade nemligen sagt till riksdagen: Vill ni ha en ny försvarsorganisation sedan indelningsverket ramlat, så måste ni åt konungamakten förläna samma grundlagsenliga makt att bibehålla det nya systemet som hon nu eger öfver det gamla. Gör derför ett tillägg i 80 R. F. Och detta hade konstitutionsutskottet tillstyrkt. För vår ringa del uttalade vi oss emot en sådan bestämmelse i grundlagen, såsom onödig. Men Andra kammaren torde i regeringens förslag ha anat en fälla, i hvilken regeringen tänkte fånga upp en möjlighet att komma ifrån hela frågan om grundskatterna och indelningsverket. För att betaga henne en sålan möjlighet — derest hon hade afsett den — äntog Andra kammaren Konstitutionsutskottets förslag, hvaremot Första kammaren återremitterade detsamma för att deri få några ändringar gjorda. Utskottet vidblef sitt förslag och Förstå kammaren skulle i lördags derom besluta. Hr von Ehrenheim, som är regeringspartiets meneur, gaf vid sammanträdets början ordet åt sin trupp. Bifall! Men åtskilliga ledamöter uppstodo och öpponerade sig häremot. Då blef h. exc: hr justitiestatsministern ogudaktigt vred och sade ifrån, att om man icke biföll hans proposition om det här tillägget skulle regeringen — eller åtminstone han sjelf — icke kunna fortsätta med arbetet på uppgörande af en ny härordningsplan (således icke heller med arbetet på grundskatternas upphäfvande). Hr von Möller blef förskräckt. Han antog: att justitieministerns yttrande ini nebar att ministeren gjorde 80:de R.F: till en kabinettsfråga, och heldre än att en sådan olycka skulle tima som att ministören afginge ville han rösta för bifall — gånge så med Sverige hur det kunde! Andra åhörare uppfattade justitieministerns yttrande. i likhet med hr von Möller. Ett par talare voro deremot af en annan mening. Hr Wallenberg gjorde slag i den föreliggande saken genom att erinra att det alldeles icke vore någon brådska med. ändring i 80 R. F. Det vore tid nog att göra den vid samma riksdag som man komme att pröfva det en gång blifvande härordningsförslaget. Votering anställdes; och se, i sjelfva Första kammaren, och i trots af justitieministerns förklaring, röstade 46 emot, men blott 43 för honom. Nu är det sålunda kommet derhän att antingen skall ministeren eller åtminstone justitieministern, då denne icke kan fortsätta med det förra riksdagen af begge kamrarne fordrade arbetet, lemna plats åt en annan minister som kan utföra det värfvet; eller ock måste riksdagen börja om igen från samma punkt der, den stod 1867 för att få frågan om grundskatterna och indelningsverket löst. an OELEK ORO KERO EEE