Dagens Nyheter – 9 mars 1874, sida 1

han befann sig i en gång, som var till den grad smal, att hans rock snuddade vid väggen på, båda, sidor, när han gick framåt. Denna korridor var alldeles mörk, och luften derinne ytterst fuktig och förskämd. Der var också ingalunda högt till taket, ty när han sträckte upp sin hand, kunde han nå detsamma. med fingerspetsarne. Försigtigt och långsamt gick han framåt, för att icke falla genom något hål i det murkna golfvet och dymedelst kanske. slå eller bryta ibjäl sig. Korridoren var lång; slutligen stötte han emot en trappa, som han fann vara spiralformig och i högsta grad brant. När han passerat hälften af denna sednare trappa, varseblef han en svag ljusstrimma, som han trodde framtränga genom nigon tunn brädvägg. Han märkte emellertid, sedan han kommit upp i det rum, hvartill trappan förde, att det var från en dörr på den midt emot honom befintliga väggen, som ljusstrimman kom. Medan han sysselsatte sig med att känna på denna dörr, hvilken befanns väl tillbommad, fiek han plötsligt från en annan sida höra ett ljud, som var henom väl bekant. Hanhörde hr Sivewrights vanliga korta och skarpa hosta. Förvånad spratt han till. Denna hemliga gång hade fört honom direkte till hr SiveWrights rum. Han väntade några få minuter och hörde den gamle mannen sucka, under det att han