Dagens Nyheter – 7 mars 1874, sida 2

— En: främling insläppt! mumlade han: Men af hvem, af hvera? Vår kirärg visste nimera icke hvad han skulle tro: Var det tänkbärt, att hr Sivewright sjelf hade gjert sig af med dessa värdesaker? Af en så excentrisk man som han var kunde man vänta sig hvad som helst. Månne han verkligen hadö begifvit sig utför de långa trapporna midt i natten; släppt in någon spekulaät, försålt sakerna och, sedan karlen aflägsnat sig, åter intagit sjuksängen? Nej, det var alltför otroligt. — Om man också icke fäster sig vid det besynnerliga sätt, hvarpå främlingen kommit in i huset, yttrade Lntius efter en stunds funderande, huru förklara att han kunnat öppna kistan utan Hyckel? — Ei främling skulle omöjligen hå kunnat det, svarade Wincher och lade tonvigt på ordet främling. — Hvilken annan då? — Det finnes en man; som skulle kunna öppna såväl detta som de flesta andra lås här i huset, om han nemligen ännu är i lifvet. Men efter all sånnolikhet har han för längesedan gått till en annan verld. — Hvem menar ni? — Hr Ferdinad, min husbondes son. Lucius spratt till, då han hörde detta namn, det förhatligaste sf alla, söm Kunde träffa Hang öra.