Dagens Nyheter – 7 mars 1874, sida 1

hemmet förnekar, eller att låta dem blifva utan all undervisning. Det är valet mellan indifferentism och okunnighet; eller det är dessa båda på en gång samhället sålunda får på sitt samvete. Den utvägen att lemna dispens från religionsundervisdingen, såsom fallet är vid elementarläroverken, är icke heller att rekommendera. Den religionsundervisning, som kan undvaras af somliga, men påtvingas andra, förlorar nemligen i aktning hos alla. Samhället har afsagt sig sina anspråk på att alla dess medlemmar skola vara lutheraner eller ens kristna; men till kunskap och inseende af medborgerlig pligt och rätt fordrar tiden hos oss att de fostras alla. Våra läroverk och icke minst våra folkskolor måste då också göras lika tillgängliga för alla. Våra offentliga undervisningsanstalter måste med ett ord blifva konfessionslösa, från den lägsta till den högsta. Predikande och konfirmationsläsning visa sig kunna vara ett särskildt kyrkligt bestyr. Då bör all religionsundervisning också kunna göras till en särskild angelägenhet för de respektive kyrkorna eller religionssamfanden. Sedan man utdömt kastandan, bör man göra hvad man kan för att mota ut äfven sektandan. Ett lämpligt första steg på den vägen är borttagande af pastors sjelfskrifna ordförandeskap i skolrådet. Vi mena icke dermed att pastor till den befattningen skall vara omöjlig, lika litet som vi vilja att han dertill nödvändigtvis skäll anses olämplig, men der annan och lämplig person finnes och af befolkningen skulle åstundas, der innebär det i vår tanke en bitter orättvisa att kommunen med afseende på här ifrågavarande uppdrag göres både röstlös och rättslös gent emot pastor eller hans substitut, äfven om dessa befinnas aldrig så olämpliga, men hvilka då i både lag och traditionela förhållanden skola hafva mångahanda tillfällen att genom oerfarenhet eller okunnighet, liknöjdhet eller förvändt nit, förvrida en af samhällets lifsuppgifter eller att förlama ett af dess ädlaste sträfvanden.