du, som vet huru tung min börda är, hjelp mig att bära den med tålamod! H dög wo Lucius fann sin patients tillstånd ingalunda bättre — tvärtom var det försämradt. Men detta förhållande förklarades lätteligen af den öfveransträngning, som hr Sivewright föregående: afton: varit underkastad:: sJag gjo-.de mycket orätt uti-att låta er tala så mycket, yttrade Lucius. -Ni har idag en starkarecfeber än vanligt. : —— Jag iag mår mycket sämre, svarade den: gamle mannen vresigt: .s— Låt mig tilkalla en-annan: läkare, för att jag, måfå rådgöra med :bonom, yttrade Lucius; Denna sjukdom är så underlig, att jag knappt vågar lita på min egen förmåga att på. ett riktigt sätt behåntlla densamma. — Nej, svarade: patienten, jag lar redan sagt er att jag icke vill taga emot någon främliog. Bota mig, om: ni kan, och kan ni det inte, så låt mig åtminstone lefva i fred tills jag dör. Jag har föga förtroende för läkarekonsten. Jag mådde: förträffligt i mer än sextio år, utan att någonsin taga denna konst i anspråk, och den erfarenhet, jag hoft deraf på senare tider; har inte stärkt min tillit till densamma.