Dagens Nyheter – 6 mars 1874, sida 2

Kriget emot Dpranvinet. En aktad invånare i en landsortsstad har unmodat red. att införa följande upprop, riksadt mot Krogarne. Det finnes väl intet ord i vårt språk, hvilket juder så illa i menniskovännens öra som benämningen på dessa lastens och brottens primärskolor, dessa priviligierade förgiftningsställen. Man må förundra sig öfver denna slentrianens makt som, midt uppe i ett af upplysning strålande tidehvarf, kan åt dessa förderfliga kyffen bibehålla ett berättigande, hvilket så föga består inför den mest lindriga kritik, Svara mig, med hauden på hjertat, å mina frågor: Hvarför bibehåller man dessa qvarlefvor från tidsåldrar, då våra folkseder stodo på de lägsta trappstegen? Svaren, I kommunalmän, I somhällenas nuvarande styresmän, är det icke ett systematiskt ocker på lasten och på fattigdomen? Svaren mig I som ären kunder på dessa vämjeliga ställen om I icke önsken deras tillvaro hufvudsakligen för den lätthet de bereda eder för rusets erhållande? Krogarna ega intet berättigande inom moralens och samhällslärans område. Långt derifrån. Om man granskar saken noga. komma till den slutsats 44 samhällena mod. gifva deras tillv..o mot vilkoret att af dem hafva sn inkomst. Bränvinstillverkaren intresserar sig för dessa kommissionskontor såsom goda pålitliga exportörer för sin vara. Men äro de behöfliga, behöfliga för individen, för dess välbefinnande, trefnad och lycka? Ack nej, och tusen gånger nej, svaras det från hjertats djup hos så många olyckliga qvidande hustrur, mödrar, systrar och barn. Här behöfver ej återupprepa hvad. alla veta, nemligen att mången arbetares förtjenst nedlägges-på krogdisken, medan hustru och barn sitta hemma och svälta; ej heller huru den fattige ynglingen invid detta lastens altare nedlägger sitt första offer och allt mer egnar sig åt. denna tempeltjenst,, som ofta slutar -med invigning till cellen, Man invänder att krogarne äro nödvändiga såsom restaurationsställen för den arbetande befolkningen. Men skall förfriskningen då bestå af spritdrycker? Inrätten förfriskningsställen, der kraftig föda, kaffe och maltdrycker tillhandahållas den som vill hafva sådant; men proklamera attinga spritdrycker få vid stort ansvar utskänkas. Om det nu mångenstädes är så illa stäldt att ej ens det är samhället som får vinsten af denna tvetydiga industri, utan blott krögaren drager fördelen af förderfvet; då är det åtminstone så mycket värre som samhället beröfvas safvelsen att med syndapenningarne få visa sitt goda hjerta mot de genom fylleriet i armod och elände bragta familjerna. Redar. hafva många landtförsamlingar låtit ett oförvilladt naturligt förstånd och mensklighetskänsla föranleda beslut att inga krogar, ingen bränvinsminutering få inom deras områden ega rum. Men städerna och köpingarne, der väl mera upplysning borde finnas, de qvarstå ännu, verkligen ombhuldande sina krogar — sin bränvinshandel. Medgifvom att det är en uppenbar skandal att längre blunda för orimligheten af detta krogväsende och dess förderflighet! Säkert skola dock icke samhällenas målsmän hafva något att invända motatt, om frågan allvarligt -väckes, med ett pendrag göra ett slut på de många eländen som härleda sig från detta kroglif, hvilket utom rTusets lockelser inbjuder till ett slags sällskapslif som utbildar dagdrifvaren. Krogarnes rasering torde nog såsom surrogat framkalla. det så kallade skåpsupandet, men detta är åtminstone icke så öppet exempelgifvande och skall slutligen blott öfvas af dem som af naturen fått denna kallelse. Men då de privilegierade krogarnes dödsdom afkunnas, låt då icke nådekänslan blunda! för lönkrogarne, för hvilka just då en så lockande kopjunktär öppnas. Sky inga uppoffringar för att besölda vakna, orädda och redliga fiskaler och poliskarlar: : Och slutligen låt icke rättigheten att ätskänka öl; och kaffe förlänas andra: än för samvetsgrannhet och ärlighet kända personer, Det idkas sannerligen mycket supande i dessa s. k. ölstugör. Jag syftar med allt: detta hufvudsakligen på de: utskänkningsställen, som. benämnas krogar och förfriskoingsställen af lägre ordning; men billighet och följdriktighet fordra att äfven de s. k. bättre förfriskningsställena träffas af samma jernhand. Det måste så vara, äfven iom de ej så djupt förderfvande inverka på befolkningen. Men nu höga om Häl da Aacta räctorna mat mitt om