Dagens Nyheter – 6 mars 1874, sida 2

Utrikes-Nyheter. Grefve Arnims återkallande från sin post såsom tyskt sändebud i Paris synes hafva väckt ganska mycket uppseende i de pölitiska kretsarne. Man har velat uttyda saken så, som om förhållandet mellan. Tyskland och Frankrike skulle ha försämrat sig. Att så ej är fallet bevisar dock den omständigheten att grefve Arnims efterträdare redan är utnämd och att det till och med ej är någon ringa man åt hvilken denne befattning öfverlemnats. Furst -Chlodovig von Hohenlobe-Schillingsfärst har förut varit ministerpresident i Baiern gon är nu första. vise-presiden, 1 tyska riksdagen. Han VIL mg såsom en skarpsintig och för: utseende politiker, då han inför vatikanska konciliet uppfordrade de utländska makterna att. i tid-tröffat mått och steg mot antar gandet af ofelbarhetsdogmen. Afgörandet härom var länge tvifvelaktigt i konciliet; och om-biskoparnes -motstånd -mot jesuiterna understödts af de europeiska makterna, hade många tvistigheter blifvit besparade; Återkallandet af grefve Årnim är blott en tidsfråga. Furst Bismarck omgifver visserligen gerna sina handlingar med en viss hemlighetsfullhet, men så mycket vet man likväl att han ej alltid varit nöjd med grefve Årnims åtgärder såsom sändebud i Paris, Furst Bismarck begär endast af sina sBändebud att -de-skola på det strängaste följa hans föreskrifter och för öfrigt endast inrapportera hvad som kan vara. af. vigt. Allra minst tycker han om; att de på egen hand företaga något i politiskt hänseende, såsom det t. ex. var förhållandet med grefve von Goltz i Paris. Denne sökte hindra kriget med Österrike, som Bismarck ansåg nödvändigt, och det har denne aldrig kunnat förlåta honom. Af hvad orsak furst Bismarck denna gång var missnöjd med-sitt sändebud, vet man ej. Att det dock ej kan vara något af allvarsammare art, kan ses deraf, att grefve Arnim lär vara utsedd. till den nya sändebudspost, som skall. uppe rättas i Konstantinopel; likväl kan man ej betrakta denna utvämning. såsom helt och hållet afgjord ännu. Furst Hohenlohes tillträdande af sin plats i Paris kommer ej att ega rum förrän efter riksdagens slut, på det att ej hans verksamhet der må blifva afbruten. Vi meddelade för några dagar sedan något om den betänkliga politiska situationen i Österrike samt om ninisteren -ÅAuerspergs svåra ställning. Förhållandena hafva nu ytterligare försämrats, i det att ett misstroendevotum blifvit afgifvet mot finansministern de Pretis af de liberala s. k. centralisterna i anledning af de Pretis förslag till förändringar i tulllagen. Detta misstroendevotum gäller dock ej ensamt de Pretis, utan i detsamma yppar sig ett ganska stort missnöje med hela ministören Auersperg. Angående anledningen till detta missnöje heterdet i en korrespondens frän Wien: Sedan finansministern de Pretis visat en afgjord obenägenhet att åter med statens hjelp drifva upp. spekulationspapperen och att befria de svindlande bolag som drifva handel med byggnadstomter från en del af deras förpligtelser och bördor, har alla aktieegares och sktietidningars raseri vändt sig mot samme man som för ett par månader sedan prisades för sin duglighet såsom finansman. De liberala centralisterna, af hvilka många äro invecklade i nämda bolags spekulationer, vilja fu tvinga ministören att antingen skilja från sig de Pretis eller ock sjelf afgå. Detta är emellertid ett temligen farligt steg. Väl äro medlemmarne af den förra s. k. doktorsministeren Herbst, Giskra, Hasner m: fl. villiga att åter öfvertaga regeringen, men de hafva intet förtroende hvarken hos den stora allmänheten eller hos kejsaren, som hellre vill vända sig till federalisternas ledare, grefve Hohenwart, än till Herbåt, när det gäller att bilda ett nytt kabinett. I de litterära och politiska kretsarne i Frankrike har man mycket sysselsatt sig med Emile Olliviers upptagande i Franska akademin; hvilket skulle -ega rum den 5 mars. I den komites möte som fått sig upps draget att granska Oliviers inträdestal och Augiers svar uppstod en liflig scen, Komir L