Dagens Nyheter – 3 mars 1874, sida 2

rår i bränvinsskatt. Det vore tillika den största skam, att vi, som göra anspråk på att kallas en kristen nation, med nödvändighet skola supa och så förnedra 058 Under djuren blott derför att staten skall erhålla tillräckligt med skatter. Det funnes en stat, Turkiet, som gemenligen benämdesg den sjuke mannen, derför att der är så ömkligt bestäldt med landets finanser. Det vore i alla hänseenden olyckligt detta land, men hvarför hade det ändock kunnat hänga tillsamman, om icke derför, att Muhammed i sin Koran på det bestämdaste förbjudit bruket af alla spritdrycker. Turkarne med all sin öfriga uselhet gåfve oss således åtminstone det exemplet, att en nation kan undvara den förderfvande drycken. Och hvartill leder icke det omåttliga supandet? Statistiken lärde, att under år 1872 mellan ettoch tvåhundra personer inom landet aflidit omedelbart efter ett omåttligt förtärande af bränvin. Oberäkneliga voro. dessutom alla de sjukdomar och lidanden, som orsakats af superi. Otaliga menniskor hafva i följd deraf nedstigit i en förtidig graf. Ginge mån till fängelserna, skulle man i 9 fall af 10 få höra, att det är det fördömda bränvinet som skapat eländet. Superiet föder lättja och med den följa oftast nöden och brottet, och man förvandlas till en sådan arm stackare, som måste inom fängelsets murar försona sin dårskap. Huru skulle man då söka hämma den förderfliga lasten i dess verkningar? Från Norrlands snöhöljda berg ända ned till Skånes bördiga slätter, öfverallt höjas rop till vår konung om hans medverkan till att afhjelpa det öfverhandtagande onda. Man trodde kanske i de flesta fall, att konungen bärvidlag kan göra mer än hvad han i verkligheten förmår, ty vi ega ju äfven en lagstiftando församling och äfven den har rätt att besluta i det förevarande fallet. Skulle man kunna hoppas, att denna församling skall behjerta nödropen från alla dessa förgråtna makar, dessa 0 yekliga barn, ja, från hvarje sann fosterlandsvän? Skall den göra något, äfven med uppoffring i många fall af de egna intressena, för att stäfja det onda? Man borde kunna svara ja på don frågan, mon utången vore tyvärr oviss. Kunna de ioke och vilja e ej heller göra någonting, funnes dock ett alldeles ofelbart medel att afhjelpa det onda i arbetarens egen kraftiga vilja, Den svenska arbetaren skall med Guds. hjelp veta att göra det på så sätt, att han skrifver sig ön lag till ovilkorlig efterlefnad, och den lyder helt enkelt: att låta bli att supa Den lagen kan han stifta, riksdagen oåtspord, och sedan tillhör det bränvinsbrännarne, som sitta i vår lagstiftande församling, så framt de eljest äro verkliga patrioter, aft lägga ned den föga Hedrande handteringen, som redan länge nog spridt sitt gift-förhärjande öfver stad och land. Så hade en af våra större bränvinsbrännare helt nyligen förfarit, och man borde hoppas, att ännu många skola följa hans exempel. Först och främst ville dock tal. lägga hvar och em på hjertat; att hos den ende hjelparen söka, kraft att motstå alla frestelser. Mannens bemödanden i detta hänseende kunde i väsentlig mån undorstödjas afmakan, om hon förstode att så ställa i hemmet, att han der efter slutadt arbete för dagen kunde finna den vederqvickelse, han ofta endast af nödtväng söker på ogen. Sedan tal. slutligen tackat de närvarande för den uppmärksamhet, hvarmed de följt hans föredrag, samt nedkallat välsignelsen öfver dem, upplöstes den talrikt besökta sammankomsten.