Dagens Nyheter – 2 mars 1874, sida 1

— Jag har goda skäl att antaga, det han icke mera finnes bland de lefvandes antal. — Detta är intet svar. Låt mig få höra alla detaljerna — säg mig, när och hvar och huru han dog. — Jag — kan. endast säga er hvad jag vet, svarade Lucius med bleka läppar. Häruppe på er vind såg jag bland den massa saker, som der voro samlade, ett porträtt — porträttet af en ung man med svart hår och mörka ögon. — Ja, det fanns blett ett porträtt der, ioföll den gamle hastigt — min sons. — Denna målning liknar fullkomligt en man, med hvilken jag sammanträffade i Amerika, och som, efter hvad jag sedan hörde, blef skjuten. — Huru? och af hvem? — Det kan jag ej berätta för er. Ni måste nöja er med den sannolikhet som förefinnes för riktigheten af mitt påstående. — Sannolikheten förkastar jag såsom värdelös. Huru! ni finner bland en hop skräp på vinden en tafla hvilken påminner er om ett ansigte, som ni sett i Amerika — ett ansigte tillhörande en man, som har blifvit, eller kanske också icke blifvit dödad inågot slagsmål mellan guldgräfvare — och genast hoppar ri till den slutsatsen att min son är död, att naturens ordning vändts upp och ued och det grönskande trädet fallit före den gamla förtorkade stammen. Ni säger