Dagens Nyheter – 28 februari 1874, sida 1

vidtaga särdeles stränga mått och steg till hämmande af den sig alltmer utbredande dryckenskapslasten. Kommunalnämdens befogenhet är dock med afseende på försäljningen af vin och: maltdrycker genom kungl. kungörelsen af den 22 februari sistlidet år inskränkt till afgifvande af ett opinionsyotum, angående den persons sedlighet och ordentlighet, som hos konungens befallningshafvande gjort ansökan om tillåtelse till dylik försäljning, och hvad spirituosaförsäljningen beträffar, så lägga de nuvarande lagliga bestämmelserna icke något hinder i vägen för dess förenande med landtbandel. De olägenheter som häraf hafva uppstått äro mångfaldiga: ölförsäljningsställena hafva vuxit till ett särdeles stort antal och utöfva en stark frestelse, isynnerhet för arbetaren, att förstöra sina penningar och lefva i sus och dus samt bidraga att locka ungdomen io på kroglifvets och dryckenskapens bana. Handeln med spirituosa har, då den varit förenad med landthandel, visat sig dubbelt vinstgifvande för säljaren och dubbelt skadlig för konsumenten, Dessa missförhållanden, hvilkas olycksbringande verkningar, om de få fortfara, förr eller senare göra sig kännbara genom ökade fångvårdsoch fattigvårdskostnader — för att nu icke tala om andra förluster, såsom i arbetsduglighet 0, s. Vv. — hafva ådragit sig Hera folkrepresentanters .uppmärksamhet. Hr Liss Olof Larsson och 17 andra å landsbygden bosatta riksdagsmän hafva nemligen med stöd af 1872 års riksdags ivämnet fattade beslut föreslagit, att de bestämmelser, som äro gällande i afseende å sättet för erhållande af rättighet till utskänkning och utminutering af spirituosa, äfven måtte tillimpas å vin och maltårycker. Dessutom hafva 20 riksdagsmän, likaledes tillhörande andra kammaren, och bland hvilka märkas till en. stor del. samma personer, väckt motion: angående förändringar i nu gällande bränvinsförordniug, hufvudsakligen åsyftande skärpning af straffbestämmelserna och. förbud för landthandlare att idka partihandel med starka drycker. Ännu mycket värre än på landsbygden står det dock till i städerna, och för att hejda det öfverhandtagande superiet derstädes är det ännu mera nödvändigt att riksdagen griper in med sin lagstiftningsoch beskattningsmakt. Utan tvifvel utgör dei del af: näringslagstiftningen, som de väckta förslagen beröra, ett bland de mest grannlaga områdena af lagen... Frågor af hithörande: art äro på ett dubbelt sätt: invecklade: på samma gång som -de tillhöra den ekonomiska lagstiftningen, äro de i ordets fullaste mening humanitetsfrågor. Här gäller således att gå den gyllene medelvägen, så att å enasidan den enskildes rätt till sjelförsörjning icke trädes för närå, och å andra sidan -de sedlighetsgrundsatser, hvilka utgöra grundvalen för samhällets bestånd, icke förbises. ; Det är emellertid att hoppas att de män, hvilka satt sitt namn under ofvannämda mötioner, och hvilka såsom sjelfva tillhörande jordbrukare-klassen haft tillfälle att med egna ögon bevittna de för landsbygdens befolkning skadvliga verkningarne af de nuvarande lagbestämmelserna, skola lyckas i sina bemödanden att åstadkomma en förbättring i nu rådande förhållanden.