Dagens Nyheter – 28 februari 1874, sida 1

— Alla rörelser i ett hus få ett smygande och försigtigt ljud under nattens timmar, sade Lucius, öfverraskad och bekymrad, men ifrig att lugna sin patient. Ert faktotum, Wincher, eller kanske hans hustra ha varit uppe till sent på natten och då tyst och försigtigt för att ej störa er-gått till sängs. G . — Det var midt i natten, säger jag er, svarade den gamle otåligt. Winchers äro lika punktliga i sina vanor som den gamla klockan nere i salen. För öfrig: frågade jag Jakob i morgse om han varit uppe efter midnatt, och han sade nej. — Saken är den, min bäste hr Sivewright, att ni är nervös. Ni ligger vaken och inbillar er höra ljud, som alls icke funnits till, åtminstone ej inom detta hus. — Jag säger er att dessa ljud väckte upp mig, sade den andre ännu mera otåligt. Jag sof drägligt nog, då ljudet af dessa förhatliga fotsteg nådde mitt öra och störde min sömn. Jag, kan icke tala om den namnlösa fasa som dessa steg uppväckte i min själ. De ljödo som vore det en mördare som smög-sig fram: — Är detta, som jag förmodar att det är, blott en sinnesvilla, så skall det snart kunna upptäckas. Låt mig hålla vakt här i ert rum i natt, utan att någon i huset vet om det, och finnes då någon, som smyger sig fram LUOIUS DAVOREN, I; 6