Dagens Nyheter – 27 februari 1874, sida 2

OA hm — Du menar väl icke — sgade hop med bruten röst — du kan ,icke mena att du misstänker, att du fruktar att. farfar blifvit förgiftad? SE — Lucilla, sade han ömt, i det, han höll upp: den hardt. nära svimmande flickan, sanningen är alltid det bästa. Du-skalltå veta alit hvad jag kan säga dig. Det fins. sjukdomar, som. trotsa hvarje erfarephet; det fins symptomer, som kunna. antyda. både det ena och det andra, som kunna beteckna ett visst tillstånd och på samma gång något alldeles motsatt; det fins symptomer, som uppkomma både af naturliga skäl och af en långsamt försiggående förgiftning, Derför har så månget. offer blifvit på sådant sätt mördad, till och med under-läkarens ögon, och först för sent har denne frågat sig: hvarför har jag. icke förr kunnat upptäcka detta ? — Hvem skulle du kunna misstänka? utropade Lucilla. Jag är. helt och hållet viss om tjenarne Winchers., trohet. De ha varit. i tillfälle att kunna. när som helst plundra min farfar om de velat det; hvarför skulle de. nu efter många års trogen tjenst försöka att mörda honom? Detta sades med. svag och darrande röst. Fasan bibehöll ännu sitt välde öfver flickans sinnen. ; — Tanken är så förfärlig, att den tyckes vara omö lig, sade Lucius, hvars misstankar