Dagens Nyheter – 26 februari 1874, sida 2

Skall förhöjdt anslag til! justitiestatsdepartementets expedition uppföras på extra eller ordinarie stat? Diskussion i Andra kammaren. Hr Dickson, som icke i något hänseende kunde villa utskottets motivering, villo deremot instämma ned regervanterna i Första kammaren i deras enhäligt uttalade åsigt om nödvändigheten af att på orinarie stat uppföra det begärda anslaget. För öfin yrkade tal. bifall till k. m:ts proposition i dess elhef. Hr Kolmodin erinrade till en början huru under sistlidne riksdag, då det var fråga om extra anslag för upprätthållandet af tjenstgöringen inom några af stadsdepartementen, en ärad ledamot af såväl den riksdagens som den nuvarandes Statsutskott, motsättande sig anslagets beviljande, förklarat, t meningen med afslagot vore att uttala en bestämd önskan rörande embetsverkens omorganisation. När blott den försiggått, då skulle man få se, att representationen komme act lemna anslag till vida större beloppp än man någonsin kunnat föreställa sig. Nu hade k. mt framlagt ett törslag till ordnande af tjenstgöringen inom justitiedepartementet, hvilket enligt utskottets medgitfvande gick i den rätta riktnin ev, men det oaktadt ville man sötta hela expeditionen inom nämda departement på exwra stat. 5 ö gärd voro de allra märk värdigaste Visserligen sades det, ati frågan blifvit afgjord genom en kompromiss och att man derför icke fick r kna så noga med motiveringen för beslutet, men så vore den ock af beskaffenhet, att den tarfvade mycket undseende. Ett bland de anförda skälen vore det inom Andra kammaren väckta förslaget om inrättande af ett särskildt statsdepartement för jordbruket och kommunikationon. På så sätt skulle man således kunna i oändlighet undandraga sig frågans afgörande genom att onpphörligen väcka nya förslag om förändringar i en eller annan gren af förvaltningen. Ett annat skäl vore den väntade stora omregleringen af dcivila tjenstemännens löneförhållanden och att man måste taga alltsammans på en gång i betraktande. Kunde man då Jättare sluta till hvad cen kanslist i ett deartement behöfver för att existera, dertör att man änner kronofogdens eller häradsskrifvarens behof? Borde man icke söka att först erhålla åtminstone når gon fast punkt att gå ut ifrån? Så gjorde hvarje försigtig afvagare och talaren trodde det tillhöra äfven dem, som hafva i upp. rag att afväga tjenstemännens löneförmåner, att förfara på samma sätt. Statsutskottets ärade ordförande behagade häromdagen säga till hr finansministern, att dennes ord väl icke voro så allvarligt menade. Nu shge det san nerligen ut, som om icke heller Statsutskottet alltid menade så gärdeles allvarligt, då det gåfve ifrån sig utlåtanden, utan att på ett för andra menniskor: begripligt sätt motivera sina teslut. Sådant utlåtandet nu förelåge, kunde tal. icke tyda det annorlunda än som ett proklamerande af miaoritetens rättslöshet. Man kände sig stark nog att icke längre behöfva ifva skäl för sina handlingar och man trodde sig me vara någon svar skyldig för hvad man gör och ter. Det vore emellertid önskligt att af dessa herrar, som sitta i det ärade Statsutskottet och som åtagit sig det ansvarsfulla värfvet att reglera svenska statens finanser, få lära känna de skäl, som bestämma deras handlingar, och att man dervid icke blott och bart afspisades med sådana, som icke kunna tagas för goda. Kanske vore deras afsigt att så småningom uppföra hvarenda lönestat på extra stat och göra allt ods på det svenska statsskeppet löpande. Ingen kunde så noga veta och aldraminst tal., som stode utanför alla stora händelser och saknade alla kanaler att hemta upplysning ur, undantagandes Statsutskottets grumliga och sväfrande atlåtanden. Tal. vore också till den få främmande för dylika saker, att han mycket väl kunde tro det vara fråga om tusentals rdr, der det kanske endast gällde fem öre. Önskligast. torde således ha varit, att hela herrligheten blifvit till utskottet återförvisad, då möjligen någon del af det dunkel, som åtföljer den, kande skingras oeh de outtalade meningar, som här och der lysa fram, träda i dagen. Ja, bäst vore I samning om hela betänkandet ökretves om på begriplig svenska från det mesopotamiska språk. hvarpå det nu blifvit affattadt, såframt nemligen någon rättelse är möjlig och de maktegande icke äro lika obevekliga som antikens öde. N Hr Key hade förutsett, så snart den siste ärade tal. begärde ordet, att diskussionen skalle faga en högre sjö. Hans anfell vore gjordt med tälang, men hans bevisning ohållh Icke så utskottets motivering, som egde sitt bästa stöd i de åsigter, som uttalas i ett, den kungl. propesitionen vidfogadt statsrådsprotokoll, hvilkot tal. derför anhöll att få citera. Utskottets beslut vore, som hvar och en at det åberopade protokollet kunde finna, väl grundadt och de anförda skälen mer än tillräckligt bestämmande. Men, då hr Kolmodin icke fann dem fullt tillfredsställande, ville tal för sin del tillägga äfven ett enskildt skäl och tillstå, att han måste hysa betänkligheter vid att definitivt reglera en stat, föreslagen al den k. m:ts regering, som kunnat till riksdagen aflåta en proposition sådan som den föreliggande. Man funne der t. ex. i fråga om vägoch vattenbyggnadsstyrelsen, att då styrelsen sjelf föreslår en löneförhöjning af 500 rdr för årskilliga dess tjenstemän, k. m:t kommer och säger: det der är nu alldeles för blygsamt. ni skola ha tre gånger så mycket, som ni önsk a Vidare finner man i samma proposition en komit6 föreslagen, som skall reglera 1jenstemännens löner, men med rättighet för den derjemte att fundera ötver ombetsverkens omorganisation. Dess pligt blir således att g i. hvad som ligger den om hjertat, dess rättighet att äfven göra hvad den måhända icke vill befatta sig med. Hvarför hade man nu en sådan fruktan för dem extra staten, då flera exempel lära, att åskilliga stater, som till en början varit endast extra, så småningom blifvit ordinarie? Det vore i alla händelser obetänksamt att nu, då man hade att vänta en omfattande förändring af embetsverken, fastlåsa en del af dem och så omöjliggöra en genomgripande förbättriovg af det hela. Grefve Posse vore villig erkänua att den före slagna omorganisationen af k. mts kansli ginge i en rätt riktning, men icke fick man derför betrakta den såsom något storvork. Ett steg framåt vore visserligen dermed taget, men blott ett ringa, för hvilket dock tal. ville vara tacksam. Den ärade Gotlandsrepresentanten hade gjort skarpa anmärkninga : mot Statsutskottots skritsätt och på stått att dess utlåtande vore affattadt på någotfrämmande språk, som han omojligen kunde begripa. den senare delen hade han fullkomligt rätt och det tycktes af hans försök att tyda den för honom ofattliga skriften, som om han trott den vara skrifven på hebreiska, eftersom han började i vilse ända. Tal. ville emellertid gerna stå till tjenst som translator och söka reda ut hvad som kunde förefalla oklart samt för egen del tilligga, att han aldrig skall underlåta att, såsom vilkor för löneförhöjning, fästa förbud mot samtidigt innehafvande af flera tjenster. Samma åsigt hade gjort sig gällande hos åtskilliga utskottsledamöter och bidragit till deras beslut i den förnlesnde fråsan. då i k. mits proposition något