Dagens Nyheter – 25 februari 1874, sida 2

RÄTTEG.och POLISNYHETER. HÖGSTA DOMSTOLEN. Afgjordt tullmål. Sedan chefsembetet vestra tulldistriktet hos poliskammaren i Göteborg anmält att konditor C. Nissen inbekommit och till förtullning angifvit ett parti olackerade pappaskar, hvilka på två sidor voro försedda med afbildningar af riksbankens sedlar å 1 rdr till sådan likhet med dessa sedlar; att tvekan uppstått huruvida askarnes utlemnande borde medgifvas, samt poliskammaren vid vite af 50 kr. förbjudit hr Nissen att i rörelsen utsläppa nämda askar, hade kon. befhde i länet, hvarest N. sig häröfver besvärat, fastställt poliskammarens öfverklagade beslut. — Öfver denna resolition har hr Nissen hos k. m:t anfört besvär; men har K; m:t funnit skäl icke förekomma, som kan föranleda ändring i kon. befhdes öfverklagade resolution LÄNSCELLFÄNGELSET. Företfftning. I går fortsattes å norra länscellfängelset ransakningen angående häktade arrendatorn Victor Friberg från Ulna gård, Östra Ryd socken i Stockholms län, hvilken vi för en tid sedan omnämde hafva blifvit tilltalad och häktad derför att mycket graverande omständigheter mot honom förekommit att hafva förgiftat ett med hans tjenstflicka Sofia Wilhelmina Garphoff sammanafladt gossebarn, Ransakningen varade under nära-sex timmars tid. Friberg infördes. Om man skulle våga att draga några slutsatser af det intryck personen gör, så var Friberg skyldig. Öfver hela hans ansigte låg, vi skulle vilja kalla det Kains-drag, hvilket särskiljer den brottslige från den icke brottslige. Fribergs utseende var för öfrigt ett-af de obehagligaste. Hufvudet betäcktes af ett sträft, linfärgadt hår; det magra ansigtet mgafs af ett eldrödt skägg; de gråblå ögonen, hvilka ständigt doldes af de öfre ögonlocken, utom de gånger då han skelade på sned; uttryckte. på en gång både ilska och feghet. Hela utseendet antydde, att om han skulle göra något gjorde han det i löndom. Pigan Garphoff tillkallades först. Hon omnämde att hon måndagen den 6 nästlidna oktober tillsammans med sin kamrat Aurora Friman varit ensam i köket till Fribergs bostad, der hon hade sin tio dagar gamla gosse, emedan de af Friberg blifvit utdrifna från en af Garplioff förut innehafd kammare, Klockan var nära fyra på eftermiddagen, och de skulle begifva sig till adugården. Innan detta skedde tillagade höti åt sin gosse en s. k. sudd, hvars innehåll bestod af socker och skorpor. Skorpörna bade hon i sin öfra byrålåda; sockret tog hon uti 8 Friberg tillhörig låda, hvilken stod på kökshyllan. Hon införde sudden i muhnen på gossen, hvilken sög på den och straxt derefter insomnade. Hon antog att ungefär en fjerdedels timme åtgick från det att hon gaf barnet sudden och hon tillika med Friman gick ut i ladugårs den, emedan de behöfde tid att kläda om sig. Friman åsåg alltsammans och kunde bekräfta sanningen af hennes utsago. De voro nere i ladugården till inemot sjutiden, då hon begaf sig till s. k. mjölkkammaren. Dit kom grannqvinnan Eva Josefina Pettersdotter, hustru till rättaren på Ulna gård, och omtalade för henne att gossen derinne var sjuk och plågades af uppkast ningar. Hon skyndade då in i köket och fann att så var förhållandet. Gossen kräktes oupphörligen, till dess han vid niotiden blef så svag, att han endast kunde qvida. Hoi begaf sig då in till Friberg och bad om en riksdaler för att dagen derpå köpa medikamenter åt gossen. Hvad behöfves det, hade han då svarat, men gaf henne slutligen de begärda penningarne. Medikamenterna, som hon skulle köpa, hade rättarehustrun föreskrifvit. Vid ett-tiden på natten, när hon såg att barnet blef allt svagare, gick hon återigen ia till Friberg. Det var då han sade till henne: : läs öfver honom då, hvilket vi förliden gång omnämde. Vid tretiden på morgonen begaf sig Fribergs bror, Carl August, till staden för att sälja mjölk. Hon lemnade honom då de af Friberg erbållna penningarne och bad honom köpa medikamenterna, hvilkas namn hon skref på en lapp. Då man emellertid snart såg att gossen ej kunde lefva längre; skedde det omtalade nöd: dopet, hvarefter han afled. När nu det ryktet nästan omedelbart derefter kom ut, att gossen blifvit förgiftad, gick hon till Friberg och frågade, om hon skulle gå till kyrkoherden ock omtala förhållandet, på det att gossen ej skulle blifva begrafven; innän rättslig undersökning skett för att låta alla misstankar försvinna