Dagens Nyheter – 25 februari 1874, sida 2

Erika Lie. För omkring fyra år sedan församlade sig hufvudstadens alla musikvänner för att förnimma ett det sällsyntaste bland alla fenomener, nemligen ädel sång, smältande känsla, det finaste behag framgående ur det träaktigaste af alla tonverktyg. Erika Lie, den unga norska konstnärinnan, var det som förstod att taga det gensträfviga pianot på dess ömmaste sidor. Fröken Lie gästar nu åter hufvudstaden och konserterade i lördags. Hennes spel betecknar sig mindre genom storartad passion än genom en känslans renhet och friskhet jemte uttryckets poesi, som uttala sig i en ton af sällsynt skönhet och rik nyans. En smak af den finaste bildning leder det hela och stämplar detta såväl som enskildheterna med dragen af en intressant individualitet. Bach, Mendelssohn, Schumann återger hon sålunda visserligen med trogen pietet, men alltid tillika med denna egna färgnyans som utgör uppfattningens sjelfständighet och hvilken skiljer konstnären från blotta teknikern. Af Sebastian Bach förekom den romantiska orgelfantasien med fuga i G-moll (satt för piano), som i detta ädla och spirituella föredrag säkert botade mången åhörare för de fördomar mot den gamle romantikern, hvilka ännu ej alldeles försvunnit. Också väckte detta nummer allmän entusiasm. — I den berömda etyden af Mendelssolm (Bmoll) beundrade man den ädelt nyanserade sången i understämman, som eljest plägar knackas ut. Äfven de båda Mendelssohnska Lieder ohne Worte (Eoch C-dur) gåfvos med verkligt mästerskap, och isynnerhet förstod fröken Lie att genom de finaste schatteringar lyfta behaget hos den förstnämda kompositionen; den andra hade måhända kunnat röra sig i en hårsmån måttligare tempo; den blir eljest nästan alltför luftig. — Den genialiska qvintetten af Schumånn, isynnerhet berömd genom sitt poetiskt sköna andante, gafs lika lyckadt, med talangfullt och ingalunda för svagt biträde af hrr Book, Hagemeister, Nordqvist och Söderman.) — Slutligen hördes ett lappverk, ballad kalladt — en äkta Chopinad. Men mången väntar sig — ännu så länge — något dylikt gods vid en pianokonsert. Fröken Moe biträdde med en aria af Höerold samt 3 visor af Grieg, hvilka röja en märkvärdig fyndighet uti sammanställandet af omelodiska intervaller i rytmisk enformighet; skall måhända föreställa den romantiska obeqvämligheten att klättra i nordens fjell. Vi hoppas, säkert i mångas namn, att denna fröken Lies konsert var föregångaren till flera uppträdanden af denna utomordentliga talang. W. B. ) Utan tvifvel medförde detta nummer stort intresse. Men hvarför ignorera våra flesta pianister de förträffliga ensemblerna af Hummel, Ries, Weber, Kuhlau, m. fl., för att icke tala om Mozarts och Haydns? Sjelfra Beethoven får ej alltför ofta vara med. Riittelser, I lördagsnumret och artikeln om hr 0. Hylns operett står att Shan visserligen åt sig utsökt sångspelet; bör heta visligen. Genast derefter talas om ett täflingsförsök; bör heta förstlingsförsök. Längre fram ordas om frånvaron af all effektation; bör heta affektation. l— —————— ut