ANDRA KAPITLET. Klockan var nära sex, då Geoffrey och hans kusiner lemnade Mardenholme; och hela den återstående delen af aftonen gjorde sig Geoffrey så synnerligt angenäm, lyssnade så troget till kusin Bellag halsbrytande fantasier och -Jessies nyaste ballader, att Bella, då hon önskade honom godnatt, utbrast: — Hvilken behaglig afton vi tillbragt; ack, hvaiför kommer du icke till oss oftare, Geoffrey! — Jag tänker komma mycket oftare hädanefter, svarade hycklaren, utan att knappast veta hvad han sade. Vid frukosten morgonen .derpå syntes icke en skymt af Geoffrey, men just som Bella satt sig ned framför teköket, kom betjenten med ett bref. — Hr Geoffrey bad mig lemna detta, då han reste. — Då han reste! Min kusin, hr Hossack! Prat! ropade Bella bestört, under det Jessie skyndade fram för att bemäktiga sig brefvet. — Ja. Hr Geoffrey reste med första tåget; Dawson skjutsade honom till stationen. Brefvet skulle förklara allt, sade hr Geoffrey. — Bella, läs då för Guds skull brefvet,