Dagens Nyheter – 20 februari 1874, sida 1

verken, om vi med ett gemensamt namn så få kalla dem, i allmänhet fått allt mindre att göra,:att de i följd deraf blott en kort tid om dagen behöft vara tillstädes, på embetsrummet, att de samtidigt begvämt kunnat. sköta flera embeten, och slutligen att de derjemte fått tid att sysselsätta sig med enskilda affärer, hvarigenom deras egna eller deras klienters intressen ej sällan kommit i strid med deras opartiskhet såsom statens tjenare. Dessförutan hafva de, för att åtminstone.. hafva något. att syssla, med och kunna förebära något skäl för sin tillvaro, uppfunnit en vidlyftighet och tungrodd formalism. vid behandling af de. enklaste mål samt. infört ett system af renskrifning och omskrifning i oändlighet, hvilket .nödvändiggjort: en mängd wnderordnade. befattningar, oftast med ståtliga benämniagar och ständiga löner, men med obetydliga göromål. Ett motsatt förhållande :eger deremot vanligtvis rum vid de nya verk, som på senare tider, tillkommit, eller vid de. äldre, som blifvit utvidgade, för att tillfredsställa.allmänhetens ökade. behof af snabb. samfärdsel, hastigt tankeutbyte o..s. V.. Vid dessa verk. har det visat. sig, att isynnerhet,deo lägre . personalen varit fullt sysselsatt, utan att dock alltid derför, hafva tillräcklig aflöning, särdeles med afseende på en mera framskriden ålder; då de bästa krafterna blifvit utslitna. ; Ehuru. äfven vid flera-af dessa verk mycken gammal surdeg förefinnes, som borde börtrensas, vore dock ibög grad -obilligt att förneka, det för dem i allmänhet förbättrade lönevilkor. kunna vara behöfliga. Pa dc : 6 Men om! man, äfven. medgifverjdetta, då följer deraf ingalunda, att en dylik allmän löneförbättring äfven för de gamla verken är nödvändig. Tvärtom torde man.kunna: antaga, att om vid dem alla indragningar verkställdes; som voro. möjliga, om flera mindre vigtiga sysslor sammanslogos till en enda, om embetsmännen tillhöllos arbeta dika lång tid af dygnet som andra medborgarö; om ärendenas. gång förenklades; om mång: skrifningen rinskränktes, och om all afskrifning besörjdes af tillfälliga renskrifvare.— om allt detta skedde; så skulle de härigenom uppkomna besparingarne; förmodligen vara tillräckliga, icke -allenast att utan ytterligare bidrag å statens sida väl aflöna: hela denpersonal i dö gamla verken;.som verkligen behöfde bibehållas, utan äfven ett öfverskott uppstå till löneförbättringar för de nyaseller: utvidgade verken. . ; Oberäknadt denna obestridliga.. skilnad mellan --de.. gamla och hya verkeny tillkommer äfven en tredje faktor, som måste tagas i betraktande vid löneregleringsfrågans lösning, nemligen.tdet missförhållande i ufseende : på lönevilkor, som förefinnes mellan de högst aflönade graderna och de närmast underdem liggande, som, vanligtvis få.draga tjenstens hela tunga. Dessa senare, somyi skulle vilja kalla .embetsmännens medelklass; hafva merendels svårt att jdraga.sig fram med familj samt måste derförständigtsträfva efter att uppnå någon af de högrejgraderna. Men de: senare äro jemförelsevis! få-samt tilldelas vanligtvis blott dem, hvilka, för gjorda politiska tjenster-eller kända konservativa tänkesätt skola belönas. Emellertid blifva de så mycket mera eftersökta, som de vanligtvis tillika äro sinekurer med föga eller intet att göra, Klart är att härigenom ett vidsträckt fält skall öppnas för lycksökeriet. och det underdåniga fjesket, hvaraf återigen blott medelmåttan kan begagna sig, under det att den verkliga dugligheten stolt och blygsamt håller sig tillbaka, ; Allt detta är likväl ej någon tillfällighet, ätan utgör en djupt integreranderbeståndsdel af ae rådande systemet. Ty härigenom erhåller den Monarkiska principen ett säkert medel att hålla svetstjenareklassen i ött afgjordt beroende, äfven om andra fr dan de allmänna angelägenheterba pavtes trögt och dåligt, hvilket likväl i lugna och fredliga tider blir mindre märkbart: Emellertid) måste det ligga i hvarje nätions intresse, som är mån om sitt framåtskridande och . sin. sjelfständighet, att motarbeta detta skadliga system. Men som inre fr TE mr a. fan NR Jå