Dagens Nyheter – 19 februari 1874, sida 2

beck införda af restauratriserna på de derifrån ankommande ångbåtarne och att hustru Olsson för deras räkning verkställde försäljningen. Må man icke säga, att det är af ingen vigt hurudant åklagarens ansvarspåstående är. Allmänheten, som icke kan bedöma om detsamma är mer eller mindre absurdt, stödjer derpå sin dom, hvilken går domstolens i förväg, och de tilltalade, som tro att åklagaremakten icke kan framställa ett yrkande, hvilket saknar laglig grund, gripas af förtviflan vid tanken på möjligheten att ådömas ett straff, som deras medvetande säger dem vara grymt och oförtjent. Det var också i sanning upprörande att sistlidne lördag se de tårar och höra den jämmer, som åklagarens ansvarsyrkande frampressade: I de stackars dömdes hem blef väl ej jämmern och förskräckelsen ringare, ty skammen och sorgen drabba ej minst, och likvist alldeles oförtjent, hustru och barn till dessa bekla-. gansvärda offer för sin lättrogenhet. ) Men, les extremes se touchent öfverallt, och så äfven här. ena sidan bilda tårar och jämmer, sjukbäddar och dödsfall, sarger och bekymmer den djupa skuggsidan af lifvet; å den andra, solbeglänsta, dansar man, dinerar, superar och ger societetsspektakler. För icke längesedan hade man en muntrationsfest i Musikaliska sällskapet härstädes, då en Midsommarnatt i Dalarna uppfördes. Kritiken: har visserligen ingenting att skaffa med detta slags spektakler, men det kan ej skada någon. eller något att nämna, hur nätt och behagligt damerna utförde sina resp. partier, medan herrarnes steg på tiljan förrådde litet mer klumpighet och otymplighet. I förra veckan egde sällskapets första ordinarie konsert rum för i år och dervid föredrogs ingenting mindre än Sferernas harmonit. Sic! Om åhörarne genom utförandet ej precist blefvo lyftade till sfererna eller sjunde himmelen, så var dock detta ganska försvarligt och vittnade om aktningsvärda bemödanden. Det är en heder för det eljest så prosaiska Norrköping, att detta sällskap fortfarande är vid lif, oaktadt dess förnämsta stödjepelare, prostinnan Grevillius och rådman Anjou, blifvit till stoft i grafvens djup och man trodde att vid dessas försvinnande hela sällskapet skulle lösas upp som en tom såpbubbla. Men ännu sträfvar man en gång i veckan med inöfvandet af större musikverk och det är väl, då Norrköping ej eljest skulle bestå sig med andra toner än orgelmusikens och koralen under gudstjensterna jemte tornväktarens högst omusikaliska tutningar hvarje qvarts timme under dagens och nattens lopp — en yttring af vaksamhet och vakenhet, som är högst störande för den sofvande menskligheten. Men många föråldrade seder och bruk ha bitit sig fast qvar i småstäderna, som ni, ärade och lyckliga stockholmsbor, redan växt ifrån. Sällskapet W. 6. har äfven haft bal och sällskapsspektakel, der en ung amatör, hr S—z, väckt uppseende genom sitt lifliga och talangfulla spel i En Menniskovän. Allt detta -är väl blott til Lyst, men man kan dock se huru, bredvid de stora materiella intressena här, små, späda skott af en knoppande konstkärlek sticka upp der och hvar. Huruvida dessa svaga telningar nånsin kunna slå rot på den hårda grunden, blir nog en sent besvarad tidsfråga. Hr Ullström i allmänhet är ingen värm beundrare af sådant, i hans tycke onödigt krimskrams, ty på den mörka bottnen af hans ullväfnader spinner fantasien inga andra gyllene trådar än beräkningens ; hans tankar, sträfvanden och intressen äro hvardagliga, enfärgade och enformiga som dånet af maskinerna i hans fabrik. Nyligen såg och hörde jag en individ af denhä stora familj, djupt inslumrad och hårdt snarkande under två hela akter af en representation af den Carlberg-Salzensteinska truppen, hvilkens Vackra fruntimmerssujetter och i allmänhet ganska passabla spel voro egnade att fram: kalla uppmärksamhet hos publiken. Men hr Ullström komplimenterade sällskapet på sitt vis, han hvilade ut i Thalias sköte efter dagens mödor och besvär, till stor munterhet för sina vakna grannar. Att folk sofver i kyrkan, det har man nog hört talas om, gunås, men på teatern aldrig tillförene! Tänk om f. d. Kyrkstötarnet kanske kunde få plats vid Norrköpings teater och förvandlas till teaterstötar. På nämda ställe vore BySslan ingen sinekur, intygas åf Blot-Sven. RNE 2 Och; hvad några beträffar, väl äfven för sin sni