Dagens Nyheter – 18 februari 1874, sida 2

RÄTTEG.och POLISNYHETER. LANDSORTEN. Det stora tjufmålet i Norrköping. Som vi förut berättat afgaf åklagaren i lördags sina slutpåståenden i detta omfattande mål. Vi återgifva efter Norrköpings Tidningar desamma: Till välloflige rådstufvurättens bepröfvande får jag härmed ödmjukligen öfverlemna ransakningsmålet med för stöld och -delaktighet deri tilltalade häktade drängen Erik Olofsson och hans hustru Brita Katarina Olofsson, drängarne Göran. Magnus Cederberg och Gustaf Wilhelm Johansson, hustru Emma Christina Larsson samt på fri fot varande drängen August Hansson m. fl. och såsom slutpåstående framställa: att drängen Erik Olofsson måtte, för första resan å särskilda tider begången stöld från husbonde samt för inbrott med begagnande af falsk nyckel, ådömas ansvar i enlighet med 20 kapitlet 1, 4, 6, 12 och 18 88 strafflagen den 16 februari 1864; att hustru Brita Katarina Olofsson, som varit medvetande om mannens, förenämde Erik Olofssons, stölder äfvensom de af Göran Magnus Cederberg och August Hansson begångna stöld er måtte för delaktighet i stöld första resan, med inbrott, dömas jemlikt 20 kapitlet 1, 3, 12 och 18 8S uti nyssnämda strafflag, hvarförutan jag å hustru Olofsson yrkar ansvar för första resan oloflig utskänkning af spirituösa drycker; att drängen Göran Magnus Cederberg varder dömd, för första resan å särskilda tider begången stöld från husbonde, i enlighet med 20 kapitlet 1, 4, 12 och 18 88 strafflagen; att hustru Emma Christina Larsson, som, med vetskap om de begångna stölderna, dels biträdt hustru Brita Katarina Olofsson med försäljningen af det stulna godset och dels ensam försålt en del deraf, måtte för denna sin delaktighet ådömas ansvar jemlikt 20 kapitlet 1, 12 och 18 88 strafflagen; , att drängen Gustaf Wilhelm Johansson varder, för första resan å särskilda tider från husbonde begången stöld, dömd till ansvar i enlighet med 20 kapitlet 1, 4, 12 och 18 88 strafflagen; att drängen August Hansson, hvilken visserligen förnekat sin delaktighet uti åtalade tillreppen, varder, på för handen varande skäl, ömd till enahanda ansvar som drängen Göran Magnus Cederberg; att handlandena Anders Peter Larsson, Oscar Kristian Hertzman, Nils Peter Jonsson, Samuel Fredrik Dahlgren, Herman Dahlberg, Anders Ericson, Magnus Magnusson och Otto Wilhelm Jarl, enär de, i egenskap af köpmän, idka handel med dylika varor, som de af häktade hustrurna Olofsson och Larsson inköpt, och således ega kännedom om de i parti gällande priserna samt då de för de inköpta stulna varorna erlagt en betalning vida understigande partipriserna, måtte, såsom om stölderna icke okunniga i enlighet med 20 kapitlet 1, 16 och 18 88 strafflagen, dömas till straffarbete, Hertzman och Magnusson i sex och de öfriga i fyra månader; att bagaren Fredrik Olsson och dess hustru Karolina Olsson varda fällda till ansvar enligt 20 kapitlet 1, 16 och 18 NS strafflagen samt hållas till straffarbete i fyra månader; att de öfriga tilltalade, hvilka af de stulna varorna köpt mindre partier till pris, som väl kunnat föranleda misstanke om den oärliga åtkomsten, varda i enlighet med 3 kapitlet 10 8 strafflagen, fällda till de böter rådstufvurätten behagar bestämma. Enligt dessa åberopade Jagparagrafer kunna följande möjligen högsta straff ådömas: mannen Olotsson 6 år och 6 månaders straffarbete, hustru Olofsson, drängarne Cederberg, Hansson och Johansson hvardera 2 års samt hustru Larsson 1 år och 6 månaders, förutom för samtlige förlust af medborgerligt förtroende under vissa år. Bland de köpare, å hvilka straffarbete yrkades, uppstod en stark rörelse och oro, framkallad ar förtviflan; nästan alla började på en gång bedyra sin omedvetenhet om vårornas därliga åtkomst. Det var verkligt upprörande att åse deras förtviflade miner och åtbörder. Gement dåd. Från Malmö skrifves: Den 4 dennes på qvällen kom en ung man, stödd på en gammal, vandrande genom östra förstaden. Den unge var så redlös. att han med möda kunde stå på sina ben, och dertill oregerlig, så att gubben slutligen tröttnade vid honom och lät honom ligga på vägen, der han i fyllan och villan kastat sig omkull. Några ersoner, som sågo den fallne Bacchidyrkarens hjelpösa belägenhet, gingo då ut för att bära honom undan, så att han ej skulle bli öfverkörd, och transporterade honom ett stycke väg, tills han åter af kitslighet kastade sig omkull och blef liggande. En af hjelparne, arbetskarlen IL. P. Nilsson, lutade sig ned för att åter lyfta app honom, men erhöll då af den druckne ett häftigt hugg i nacken med en knif, som han obemärkt upptagit ur fickan, hvilket hugg var af så svår beskaffenhet, att Nilsson flere veckor blir urståndsatt att arbeta. För detta gomena dåd var våldsverkaren, hvars namn är Nils Persson, till yrket mjölnardräng, i fredags inställd för polisdomstolen; der han mycket botfärdigt bekände sitt brott och sade,! att det -skett under rusets inflytande. Han Kände ej den han sårat och kunde således ej ha hyst något arg mot honom. För öfrigt håde han varit så öfverlastad, att han ej kunde påminna sig, huru han burit sig åt den nämda aftonen. Tre swittnen hördes; som enstämmigt berättade om förloppet vid händelsen, det vi ofvan anfört. Domstolen dömde Nils Persson att för våldet böta 200 rdr och för fylleri 10 rdr; dessutom skall han ersätta den sårade med 50 rdr samt ena vittnet med fordrade 4 rdr; summa 264 rdr. Meddelanden från allmänheten. Till redaktionen af Dagens Nyheter.