Dagens Nyheter – 17 februari 1874, sida 2

-— SvuU Eftersom så måste vara, bjuder : jag er farväl, och må ni allt framgent känna er tillfredsställd öfver er trohet mot en skurk! Han ilade ur rummet och ur huset, ilade ut i den ljumma, lugna sommarnatten, utan att veta hvart han gick, och klockan var redan tre på morgonen, då han återvände till hotellet, till Lucius. Davoren, som ängslig och orolig väntat honom. — Hade jag känt något till denna plats, Geoffrey, så skulle jag ha gått ut för att leta efter dig, sade Lucius. Geoffrey torkade svettdropparne från sin panna och drog en lång, djup suck, — Jag var för svaghjertad att kunna gå hem genast, och derför gick jag ut — kanske litet för långt, men blif icke ond på mig, gamle vän. Jag är så nära förkrossad som : en menniska kan bli. — Sade hon dig allt? — Ja, allt. En sorglig historia, men som blott bevisar att hon är allt hvad jag anser henne vara: hon har ej felat, andra ha felat mot henne. Och nu, Lucius, kan du förklara, huru ditt bref kunde förmå henne att göra hvad hon för min skull aldrig skulle ha gjort? — Det är lätt förklaradt. Nu, Geoffrey, kan jag anförtro dig en hemlighet: fru Bertram är min syster. — Din syster! utbrast Geoffrey. med den ytterligaste förvåning,