Dagens Nyheter – 17 februari 1874, sida 2

— 800 — fostrad i en liten småstad, uppfostrad af personer, hvilka aldrig kunde ha gjort sig skyldiga till en falskhet eller en osanning. Jag var således lättatt narra. Någon tid efter det jag hemkommit anlände ham? till vår lilla stad. . Jag bönföll att han skulle antingen sjelf underrätta mina föräldrar om vårt giftermål eller att han skulle låta mig få göra det. Han vägrade, framställde samma skäl nu-som förut, och-jag måste underkasta mig. Men då han fordrade att jag skulle dela hans öden och gjorde anspråk på mig såsom hustru, då vägrade jag att lyda. Jag sade honom, att vårt giftermål inför registratörn hade tyckts mig vara intet giftermål alls, och att jag aldrig skulle för hans skull lemna hem och slägt förr än jeg stod vid hans sida inför Herrans altare. Detta, som han kallade en fick-fördom, gjorde honom ond, men efter någon tid gaf han vika. Han ville låta viga sig med mig i min fars kyrka, men i hemlighet äfven nu, Han hade en vän, pastor i en församling i London, och denne skulle komma och viga 088. Denna vigsel var, sade han, ingalunda nödvändig, den skulle ega rum blott för att jag skulle känna mitt samvete tillfredsstäldt, emedan de ur laglig synpunkt föreskrifna formaliteterna, blifvit iakttagna, och att någon anteckning i kyrkoböckerna ej vore nödvändig. Aldrig skall jag, fortsatte hon, glömma den dagen. — den tomma kyrkan,