Dagens Nyheter – 16 februari 1874, sida 2

TRETTONDE KAPITLET. De hade dinerat; brefvet var skrifvet, och klockan slog just half tio, då Geoffrey lemnade hotedet med sin väns bref i fickan. Det var visserligen en besynnerlig timma att besöka ett fruntimmer, söm hade förbjudit hvarje besök, på hvilken timma det än våra månde; men en mån som vet med sig sjelf att han tar ett: förtvifladt steg. grubblar icke länge öfver detaljer rörande tid och. rum. Att nalkas den qvinnå han lälskade, beväpnad med ett bref från en annan, ett bref hvaraf-han till på köpet icke läst en enda rad; att försöka att låta en främlings inflys tande inverka på henne; som hade Varit döf för. hans mest lidelsefulla förklaringar — kunde väl någonting synas galnare, mera ytterligt förtvifladt än detta? — ! Kunde hat under någon förevändning ha vändt om, skulle hån ock kanske ha gjört det; nu kunde han det-öj. ve ala Vid äsyhön af lampan i Hennes fönster tog han mod till sig; han hörde de dröm mande ackorderna af en bland Mendelsohns j Lieder; och ett ögonblick derefter hade en nätt liten. tjenstöflicka utan tvekan öppnat dörren för honom, troende att han kommit för att föreslå någon ny elev: