Dagens Nyheter – 16 februari 1874, sida 2

David Friedrich Strauss. Författaren till Jesu lefnad dog, såsom vi förut meddelat, den 8 dennes i Ludvigsburg. Att blott påminna om hans förnämsta verk säger mera än den mest glänsande minnesteckning. Det har i vårt århundrade blott få arbeten utkommit, som så eldat alla sinnen, som väckt en sådan rörelse och för tänkandet så öppnat nya banor.somt cJesu lefnad. Då den 27-årige Strauss offentliggjorde sina kritiska undersökningar öfver den gudomlige grundläggaren af den kristna religionen, bäfvade verlden för hans djerfhet. Mot Kristi gudomliga natur hade redan skriftställarne i det 13:de århundradet uttalat sig, Rabelais hade redan satiriserat tron derpå, filosoferna i det 16:de och 17:de århundradet hade framställt de vidlyftigaste negationer deraf; blott ett asyl fanns qvar — telogien. Det var ett fäste, som tänkare och forskare undveko att beträda. Strauss har bekämpat teologien med dess egna vapen. Från evangelium sjelft hemtade han bevis för att historiens Jesus ej var troslärans Kristus, att-den kristna religionen beror på en myt. Såsom det framgår ur Strauss senare skrifter, har han ej efinitivt satt i fråga, om öfver hufvud alls någon Jesus funnits. Men det förnekade han att den historiske Jesus vore densamme som den i evangelium omtalade gudesonen, som Messias-idealet, som är den verldsbeherrskande religionens medelpunkt. Men då troslärans Kristus ej eger någon personlighet, betyder det för den kristna religionen detsamma som om man frånkände historiens Jesus al existens. r 1833 satte Strauss nya evangelium verlden i en så djup och liflig rörelse, att man numera kaäppt kan. bilda sig en riktig föreställning derom. Hvad var kristendomen utan en personlig Jesus? Hvad skulle bönen till den gudomlige medlaren betyda, då han blott var: en id6, ej hade verklighet? Hvad vore evangelierna; -om-man blott betraktade dem såsom en diktad persons lefnadshistoria? Hela kristendomens grundval hade fått en mytologisk karakter, den står på samma ståndpunkt som -hedendomen,; väl icke med äfseende på sitt etiska, syfte, men med afseende på sin historiska sanning. Strauss läror synteslika farliga förstaten, religionen och samhället, De troende voro utom sig, att man tog ifrån dem deras ideal. Till och med verldsligt sinnade menniskor tadade att man öfvade ett sådant våld på helgedomen; hvad som. blifvit menskligheten dyrbart under: århundraden; det: skullesman ej antasta så; sanningen Vore ej så dyrbar som den villa, hvari man tills detta .ögonblick lefvat: Partier bildade sig för öch emot, vid universiteten -uppkommo : studentföreningar, som förpligtade sig att tro på den personlige Jesus. 3 -.I.Berlin,-der Strauss beklädde: en plats vid universitetet, ville man anställa förföljelser mot honom; den inflytelserike biskop Neander-(som öfvergått från judendom till kristendom) .uttalade-sig; dock-emot-ett sådant förfaringssätt; öfvertygelsen får ej straffas, den verldsliga makten..får ej. blanda sig kampen mellan sanning och villfare!se. Strauss var dock tvungen att lemna-sin plats och då han sedan källades till Zärich, lyckades mån till och med.att ställa till ett folkupps lopp: :-Men stridens -häftighet--ökade blott