Dagens Nyheter – 16 februari 1874, sida 1

I ; Hr Fröman har blifvit återvald till justiitieombudsman och det torde derför tillåtas ;yttra några ord om:en episod af högstegenidomlig art, som förekom vid öfverläggningen om huruvida denna riksdagens förtroendeman borde erhålla full decharge för sin förvaltning under det förflutna året. : Det var. till första kammarens sessionsrum som scenen nu blifvit förlagd och det hela in;skränkte sig till en monolog af en högt akitad och van talare. : Hr Fröman hade gjort några anmärkningar mot den långsamhet, hvarmed åtskilliga ärenden af kammarrätten behandlats... Något ansvar hade han: icke yrkat, men :presidenten grefve Mörner ansåg lämpligt att vid detta tillfälle icke allenast rättfärdiga kammarrätten, utan jemväl med bitterhet uti sitt föredrag anklaga justitieombudsmannen. Presidenten hade i kammaren låtit uppföra ett halft tjog folianter såsom vittnesbörd om kammarrättens produktivitet. Presidenten upplyste likväl om en vidtagen reform, bestående deruti att kammarrätten numera anskaffat tryckta formulär för att begagnas till sådana skrifvelser, hvilka aflåtas iflera bundratal, men med undantag af namn, summor och adresser äro af fullkomligt lika innehåll. Det var ju onekligen en förbättring, och blotta vidtagandet af densamma var ju ett erkännande att en anledning till långsamhet behöft undanrödjas. Det kunde ju till och med hända att kammarrätten skaffat sig en modern inrättning, som kallas kopieringspress, ehuru talaren derom ingenting yttrade. Det som emellertid icke kunde bortförklaras är, att kammarrätten gjort sig känd för långsamhet, bvilket naturligtvis alltid är till skada för de rättssökande. Ingen har ifrågasatt kammarrättens rättrådighet, men ingalunda kunna vi antaga giltigheten af presidentens bevisning i detta hänseende, då han uppgaf att ytterst sällan några hosk. mit öfverklagade beslut blifvit ändrade. Reigeringen är så mån om kollegiernas anseende, att hon i det längsta möjliga undviker att ändra ett kollegiibeslut. Det anmärkningsvärdaste af hvad som i första kammaren sistlidne onsdag passerade !var dock att presidenten Mörner, som väl visste, att antaget bruk fordrade, att hr Fröman icke var tillstädes då öfverläggningen om decharge för honom förehades, fann lämpligt att mot denne riksdagens förtroendeembetsman fälla sådana yttranden som t. ex. att han öst ur grumliga källor och att han förfarit lättsinnigt samt att han slutligen gick ända derhän att vädja till hr Frömans. Samvete att taga justitieombudsmännens handlingssätt mot kammarrätten under förnyad ompröfning, Efter vanlig logik borde väl talaren efter en sådan mofivering hafva kommit till ett mindre platt slut än det, hvarmed han afslöt talet, i det han förklarade sig icke hafva något yrkande att framställa. Hela kammaren. väntade med spänd uppmärksamhet att talaren skulle framställa -begäran om proposition derå att hr Fröman icke gjort sig förtjent af riksdagens förtroende. Det hade varit stil uti ett sådant förfaringssätt, hvaremot det söm D