Dagens Nyheter – 16 februari 1874, sida 1

dörren, såsom väntade hon att få se den öppnas för att låta honom inträda. O, jag skulle bra gerna vilja se honom igen. — Han skall känna sig lycklig öfver att få göra sin visit i morgon. Men innan dess har han — fru Bertram, ni måste förlåta mig för hvad jag nu går att säga er. Kom ihåg, att Davoren är min vän, så kär för mig: som broder någonsin var för broder. Jag har berättat honom historien om min hopplösa kärlek — — OO, jag ber, jag ber er, vidrör icke detta ämne, sade hon med en liten halft varnande, halft bönfallande åtbörd med handen. — Jag har sagt honom allt, fortsatte Geoffrey utan att låta åtbörden afskräcka sig, och han har skrifvit till er i den tron att hans inflytande skulle kunna inverka på er något till min ynnest. Säg att ni icke vill vägra att läsa hans bref, fru Bertram, säg att ni icke skall känna er sårad af hans mellankomst! — Nej, sade hon i det hon sträckte ut handen för att mottaga brefvet, nej, jag känner mig ej sårad; honom kan jag ej vägra någonting. Hon förrådde hvarken förvåning eller missnöje, utan läste brefvet, hvilket var långt nog, med djupaste intresse. Han spanade girigt i hennes ansigte under det hon läste, men ingen starkare rörelse visade sig i