Dagens Nyheter – 14 februari 1874, sida 2

genomgå en sträng och långvarig kurs 1 estetiskt gymnastik, så att kantigheterna i hans rörelser blifva bortnötta: ; Särskildt att störa representationen af det klassiska mästerverket genom ett experiment är oförlåtligt, äfven om man afsett en tvetydig artighet mot författaren, i det man velat låta någräå brutna toner från Suomilandet då och då gifva åhlörarne et påminnelse om dagens tillfälliga betydelse. Hr Christiernsson, som fortfarande behandlas efter gamla regimen i dess öfverdrift, får deremot så sällan öfva sig att han icke kan vara annat än ovan. Han begagnar sig derför naturligt hog af tillfället att framhålla sig så mycket som möjligt genom att göra sig stort. Dessa kungliga teaterns trogne, som hellre tåligt hålla sig qjvar i en mindre repertoar för att få eh god skola, än ge sig ut i landsorten för att i stora roler inhemta olater, borde dock omhuldas något mer än som nu sker! Beträff mde regien anmärka vi att hafvet står mörkblått mot den ljusa luften och förgrunden ligger i det klaraste middagssolsken, ehuru de röda molntapparne, tillhöra en solnedgång. BSlutscenen, då Leiokritos dödar sin son i tro att det är Eurysakes, och sedan håller långt ett tal om att han nu kan lefva lungt, försiggår vid full belysning. Åskådaren finner det alldeles omöjligt att Leiokritos kan så länge förblifva i okunnighet om det grymma misstaget. Felet är regissörens. Författaren låter i en föregående scen uttryckligt gifva tillkänna att skymningen redan då var helt nära, och deti bör hains trädt när Leontes faller.