Dagens Nyheter – 14 februari 1874, sida 2

— 234 — der: gamla vägen, och för: er återstår att lösa samma fråga som förut blifvit löst af så många aåndra: huruvida kärleken skall komma er att glömma fattigdomen eller fattigdomen komma er att glömma kärleken? — Vi frukta icke för det senare, sade Lucius. — Vi frukta icke, upprepade Lucilla. Det jemna loppet af Lucius Davorens lif, så fullt af strängt arbete, rika förhoppningar och enkel ljuf lycka, afbröts en dag af en skrifvelse från Geoffrey, detta lyckans olyckliga skötebarn, som i motgångens stund åter vände sig till den vän, hvars råd han en gång föraktat. Hans bref var af följande lydelse: eStillmington den 13:de augusti. Käre Lucius! — Jag förmodar, att du blir förvånad att se mig dväljas här, men så är det. Och icke äro. mina utsigter ljusare än då du för nära fyra månader sedan r här för att se till det sjuka lilla barnet. u komma hit nu igen, som en gamkamrat, glömma hur otacksam. och ar sist, höra mina-svårigheter och m du kan? i den ende; på hvars klokhet bill förlita mig i denna kris ende vän, för hvilken jag