Dagens Nyheter – 12 februari 1874, sida 1

Det förljudes att statsutskottets beslut om dyrtidstillägget skall vara frukten af heta strider, icke så mycket emellan ministörens medhållare och motståndare, som icke mera emellan det De Geerska partiet och det egentliga landtmannapartiet, under hvilka strider båda partierna gjort eftergifter för att åstadkomma en s. k. kompromiss — ett ord som i vår senaste riksdagshistoria spelat en stor rol, men hvilket har alltför stor slägtskap med ordet kompromettera för att icke böra med yttersta varsamhet både användas och arbetas för. Det händer nemligen lätt att slutresultatet af kompromisser partier emellan blir icke en lycklig utgång för saken, utan endast att de olika partierna kompromettera hvarandra på ett sätt, som blir allt annat än tillfredsställande för den sak, till hvars fromma kompromissen blifvit uppgjord. Vi vilja nu ej säga att så blir förhållandet denna gårg, men frukta dock att det ej är så alldeles helt med den enighet som vunnits, såsom vi här nedan skola försöka att visa. De ömsesidiga koncessionerna lära ha bestått deri att De Geerska partiet medgifvit att stryka dyrtidstillägget för 1874 samt 10 procent af det för 1875, hvaremot landtmannapartiet medgaf 20 procent tillägg på löner intill 5,000 rdr. Till en början kan nu detta synas icke vara så illa. Man bör aldrig spänna bågen så att den brister, och moderationen plägar ofta vinna bättre resultater än de obilliga fordringarne. Det sknlle sålunda, efter utseendet, finnas stora skäl till belåtenhet. Vi frukta dock att vid ett närmare inträngande uti saken det kommer att visa sig, att belåtenheten ej blir så stor. För det första måste man betänka, att statsutskottet denna gången tillsattes af landtmannapartiet i åndra kammaren och det De Geerska i den första. Den egentliga byråkratien och den s. k. intelligensen ha sålunda till detta utskott ej haft något tillträde. Kompromissen är gjord icke mellan landtmannapartiet och byråkratien, utan emellan landtmannapartiet och De Geerska partiet. Man kan sålunda alls icke bedöma, om byråkratiens talrika och mäktiga anhängare i kamrarne skola inna sig belåtna med den, enligt deras isigt, helt nära nederlag liggande uppgörelse om för dem i statsutskottet blifvit besluten. för det andra är det ej heller så alldeles fgjordt att den uppgörelse, andra kammaFIUSDERRTASRSN DT TEEN vt RR MRS ARARR AE ARR T