Dagens Nyheter – 11 februari 1874, sida 2

o Fran norra Vermland. Till Vermlands Allehanda hafva blifvit insända sorgliga berättelser om ordningen och det sedliga tillståndet i norra Vermland hvilka, om de äro gruadade, uppenbarligen påkalla kraftiga åtgärder från både presterskapets och länsstyrelsens sida. Berättelserna lyda sålunda: Qvinliga slagskämpar och drinkare. En tröst i sorgen öfver vår drickande nation är att qvinfolken ännu i allmänhet äro nyktra. Någon gång ser man likväl exempel på att qvinnan biter hufvudet af skammen och blir en drinkare. Det är en sorglig syn att se en qvinna så nedsätta sitt qvinliga värde, så missbruka sitt förnuft, att hon blir drinkare. I öfre Elfdalen äro sådana syner icke sällsynta. Annandag. jul, då folk hoptals anlände från Tönnets skolhus, der bibelförklaring hade hållits, sågs ett häftigt slagsmål vid vägen till hemmanet Stockerud. Slagsmålet hade börjat mellan 2 män, men den ene mannen, som tycktes tappa, fick snart sin hustru till hjelp. Denna modiga qvinna tycktes icke vara någon dålig eller ovan kämpe, och hennes väldiga slag med knytnäfvarne måste hafva känts både länge och väl. Fejden pågick dock tills andra genom att bära de stridande åt hvar sitt håll gjorde slut derpå. Följande dag var i samma hemman åter drabbning å färde, då fönsterrutorna på ett hus blefvo inslagna och en man blef skuren i halsen, så att döden tycktes vara för handen. Samma dag, eller tredjedag jul, hade två qvinnor i byn, Ingeborg Toresdotter och Mari Jönsdotter, berusat sig så med spritdrycker, att de, gående ute på ljusa dagen, ställde kosan rakt i Klara elf. Af i hast ankommen hjelp blef Mari med lifvet upptagen, men Ingeborg drunknade. Sådant elände får här passera utan att några åtgärder vidtagas för att hindra det, ty de flesta af både allmoge och rättvisans handhafvare (?) ligga nedsänkta i dryckenskapslasten. Qvinnorna i Öfre Elfdalen. I Ekshärad, Ny och Dalby socknar händer det icke sällan, att qvinnor nattetid blifva börtrötvade från sihd hem, Isynnerhet under helgdagsnätter bruka berusade ynglingar skocka sig tillsammans på gatörna, hvarest de, åkande eller ridande, färdas fram och åter och intränga i husen, för att taga med sig unga qvinnor till något ogudaktigt näste, der de arma offren skoningslöst måste foga sig efter qvinnorånarnes djuriska och rasande lustar. Finnes ej något ställe att taga in på, få qvinnorna tillbringa natten ute i sällskap med sina röfvare, som då vildt fara fram och åter med dem till morgonen, då bytet släppes eller köres -hem -igen.-Om det än måste medgifvas, att många af qvinnorna gifva sitt samtycke till bortföringen och gerna deltaga i de nattliga utsväfningarna, så är det likväl icke sällan qvinnorna tagas med våld, trots deras protester. Under förliden januari månad blef ins. vid ett tillfälligt besök i Amnerud vittne till ett sådant uppträde, som ofvan beskrifvits, då han under natten hörde ettstarkt buller från nedra våningen af huset, hvilket buller förorsakades deraf, att en inrusande man ville bemäktiga sig huspigan. Husfadren; som vaknat, hindrade likväl den tillämnade våldsbragden. I qvinnoröfvarens sällskap voro två personer, som-stodo utanför huset med skjuts och blott väntade på offret och kamraten för att sedan rusa bort med detsamma. Sådant elände har gått så långt, att det till och med hände en gång att en qvinna blef nattetid tagen från sitt hem och i blotta linnet. förd 3, mil under 13 graders köld. Följden af ett sådant lif blir en talrik skara oäkta barn jemte ett namnlöst lekamligt och andligt elände.