Dagens Nyheter – 11 februari 1874, sida 1

Ave vän till början af gatan, och gick derefter ned till stationen för att derinvänta honom. Han fick vänta en -bra stund längre än han förmodat, och allt efter som minutvisarn långsamt skred fram öfver urtaflan, växte hans otålighet. Hvad i herrans namn kunde väl Lucius ha att säga om den der messlingen. I går hade tio minuter varit tillräckliga, i dag hade han behöft mera än en timma. Klockan hade slagit nio, tåget skulle gå 9,,,, men ingen Lucius kom. Slutligen i sista minuten såg han den väntade nalkas med snabba steg. — Jag trodde, du ämnade försumma tåget, sade Geoffrey i skarp ton åt sin vän. Nåväl, hvad för nyheter? — Den lilla flickan har tillbragt en lugn natt och skall snart vara frisk. Du behöfver ej längre oroa dig. — Jag frågade dig ej efter den lilla flickan. Du behöfver väl knappast tillbringa öfver en timma der, för att tala om hennes messling. Naturligtvis har du talat om andra saker, utforskat fru Bertram, förmodar jag; kom, Lucius, vi ha blott ett par minuter qvar. Säg! hvad tycker du om henne i dag? — Det samma som jag tyckte i går, att hon är en skön och ädel qvinna men att hennes förflutna lif har varit förmörkadt af någon dyster hemlighet, som vi troligtvis aldrig få känna. LUOIUS DAVOBEN, 27