Dagens Nyheter – 9 februari 1874, sida 2

Föreningen till stöd åt värnlösa och fallna. För slutliga konstituerandet af föreningen till minne af konung Oscar och drottning Josefina, stiftad den 13 juni 1873 i ändamål att bereda stöd åt värnlösa och fallna, hade den då utsedda interimsstyrelsen i lördags å stora rådhussalen inbjudit dem som tecknat sig för deltagande i föreningen och andra som intressera sig för föreningens syftemål. En-stor mängd ståndspersoner af båda könen hade till detta sammanträde infunnit sig, hvaribland åtskilliga medlemmar af riksdagens båda kamrar. Justitiestatsministern excellensen Adlercreutz öppnade sammanträdet med tillkännagifvande af dess här ofvan angifna syfte, hvarefter han föreslog att en ordförande måtte utses. Härtill utsågs hr excellensen sjelf med acklamation. Härefter uppträdde generaldirektör Almqvist medsen redogörelse för föreningens verksamhet. Denna inleddes med några välbetänkta ord af i det närmaste följande innehåll: Ett samhällsondt, som ådrager sig allt större uppmärksamhet i mån som, med civilisationens framsteg, anspråken på ordning, sedlighet samt säkerhet till erson och egendom blifva större, utgör det förhålfändet att en myckenhet barn och ungdom lemnas utan vård och sysselsättning att uppväxa bland skadliga sällskap och lastbara föredömen. De bland dessa, som ej tidigt föras in på brottets väg, komma likväl i följd af ovana vid arbete och de menliga intryck, för hvilka de allt från spädaste åren varit blottställda, i flesta fallin på förfaliets sluttande plan. Afsmak för uthålligt arbete och håg för äfventyr afhålla från försöket att förtjena sitt uppehälle och låta dem hellre begära eller fordra det af andra. Detta förbållande, som länge varit gemensamt för de flesta stater, utgör en af hufvudkållorna till ett vidt utbredt proletariat och en brottslighet, som inga straffåtgärder förmå att hämma. Allt bistånd åt den redan nödställde blir otillräckligt och alla bemödanden att minska brottsligheten genom förbättrande straffbehandling blifva fruktlösa så länge den uppväxande ungdomen slägte efter slägte lemnar ett oförminskadt tillflöde af både proletärer och brottslingar. Det var med afseendo derå kung Oscar Ii sitt arbete: Om straff och straffanstalter pkade på det medborgerliga deltagandet i detta fall, och eger den härvid två särskilda föremål för sin verksamhet: vården om de fallna och deras förbättring samt omtanken för de frigifnes utkomst medelst beredande af passande tjenst, arbetstillfälle m. m. Denna uppmaning blef lemnad, om ej i glömska så dock utan verksammare åtgärder för syftemålets realiserande tills den 13 juni nästlidet år, då ett halft sekel förflutit, sedan kung Osears gemål drottning Josefina först beträdde den svenska jorden. Denna dag återkallade i minnet den samhällsreform kung Oscar så varmt omfattat, och så bildades denna förening för värnlösa och fallna, hvilken nu i dag skulle slutligen konstitueras. : Enkedrottningen, som varmt intresserar sig för föreningens syftemål, har till denna öfverlemnat den storartade gåfvan af 30,000 rdr. Det gäller härvid att i första rummet inrätta anstalter för omdanandet af vilseförd ungdom. Föreställningen om nyttan och betydelsen af on sådan är oj ett problem utan hvilar på mångårig erfarenhet, Generaldirektör Almqvist omnämde härvid det sedan år 1830 af doktor Wichern grundlagda Das rauhe Haus vid Ham nära Hamburg för upptuktelse för vanartade barn; det af vicomte Brotignöres de Courteilles och hr de Metz år 1839 grundlagda, namnkunniga förbättringsanstalten Mettray, nära staden Tours i Frankrike (en beskrifning öfver denna förbättringsanstalt af justitierådet Olivecrona utdelades vid sammanträdet), samt den några år derefter af generalinspektor Charles Tucas anlagda jordbrukskolonien Val dYvre. Anstalten vid Mettray är för ynglingar, hvilka ej blifvit straft da; den vid Yvre deremot för ynglingar som dömts för brott. Efter mönstret af Mettray anlades sedermera flera dylika kolonier i England, Belgien, och Holland. essa anstalter, vid hvilka såsom regel följdes att onda vanor och oskick genom oaflåtlig tillsyn förqväfdes, under det deremot de bättre anlagen jemte hederskänslan väcktes till lif och på allt sätt utvecklades, ådagalade en dittills ej anad förmåga att omskapa vilseförd ungdom. Sålunda hafva af de vid Mettray upptagna vanartiga från Paris och Seinedepartementet, af hvilka förut 75 procent stannat inom fängelserna enligt flerårig erfarenhet endast 5 procent förfallit i brott. När dessa anstalter visade så goda resultat, började enskilda personer i mängd att erbjuda sin medverkan, genom penningbidrag, genom gåfvor af byggnader och annorledes. Generaldirekfören visade detta genom åtskilliga exempel. Bland gifvarne nämdes åtskilliga kungliga personer, adliga och borgerliga familjer, bland hvilka någrai England donerat ända till 10,000 pund, dom tusentals gifvare af små belopp. Associationsiden har således i dessa länder funnit sin tillämpning äfven för högre ändamål än den enskilda materiela förkofran. Detta kunde ej undgå representationens uppmärksamhet, hvarför i Frankrike genom lagen af den 5 aug. 1850 och i England genom en parlamentsakt af 1854 dylika anstalter sattes under statens kontroll och tillerkändes myndighet såsom statsinstitutioner med vissa rättigheter: Myndigheterna egde att fill anstalterna öfver: lemnå vånartiga och brottsliga yngre personer, och genom lagen tillförsäkrades anstalten ett visst bidrag af staten för hvar och en. Förbättringsanstalterna för flickor och unga qvinnor omhänderhafvas och förvaltas uteslutande af fruntimmer och föreningar af damer ombesörja till stor del inrättningensunderhåll. En värdig verksamhet, som kan blifva öppnad äfven för den svenska qvinnan! Enligt vitsord från de olika länderna, der sådana anstalter finnas, har antalet proletärer och fattige i hög grad förminskats. I följd häraf ha dylika anstalter äfven tillväxt: För ett par år tillbaka funnos af dem: inom England 65, inom Frankrike 39 för ynglingar och 9 för flickor; inom Sohweiz 70; sammanräknade för båda könen. Sådana finnas äfven i Holland, Belgien, Sachsen och Danmark; Till och med inom Finland ha sedan ett par år inonr alla län samlats medel för likartadt ändamål. — Sverige med sina stora framsteg i materielt afseende ar redan alltför länge förblifvit eberördt-af-denna rörelse och står nästan ensamt utan någon genomgripande åtgärd för att i ny jord omplantera dessa förvillade plantor, som hota att förskämma både närvarande och kommandg slägten. Frågan är för fidorneslandet af den betydelse att man må kunna hoppas att samtiden, erinrad om möjligheten af den nära till händs liggande utvägen att förminska och småningom aflägsna det ifrågavarande onda härutinnån icke länge skall förblifva overksam och stående eftor andra nationer. Då enligt erfarenhet mer än nio tiondelar: af di ika anstalter intdmmmnna uddadga NV