Dagens Nyheter – 9 februari 1874, sida 2

Bertram, som gjorde att jag bad dig komma hit. Jag ville att du med egna ögon skulle se att den qvinna jag älskade var värd en mans tillgifvenhet. — Och du tror att jag skulle kunna afgöra det efter en halftimmes bekantskap. En fråga, hvars lösning har tagit en del mäns hela lifstid i anspråk, och som en annan del lemnat obesvarad vid sin död. Nej, Geoffrey, då en qvinnas karakter är i fråga, då tror jag mig ej vara klokare än någon annan man. Och äfven om jag skulle råda dig att så snart som möjligt förgäta henne, huru mycket tror du att mitt råd skulle inverka på dig? — Icke mycket, fruktar jag, Lucius. Nej, jag skulle fortfara att älska henne, att söka vinna hennes kärlek — trots henne sjelf, om det vore nödvändigt. Han skildrade i korthet scenen i parken, hennes nästan föraktliga likgiltighet och förklarade derpå huru lyckan i messlingens skepnad hade gynnat honom. — Och du tror att hon, trots sin visade likgiltighet, ändå älskar dig? — Alskar? det är ett för starkt ord. — Men du talade om en blick, som ingaf hopp? — En blick! Ja, Davoren; en sådan blick — sorg och ömhet, saknad och förtviflan, allt sammanfattadt i en enda snabb blick från dessa gudomliga ögon — en blick som