Dagens Nyheter – 9 februari 1874, sida 1

svarande alla på samma fördömda sätt: mitt hjerta är hos den dödet. Han underkastade sig fru Bertrams. vilja och lofvade att möta gin vän vid jernvägsstationen, föra honom direkt till sjukrummet samt med egen hand bära Davorens recept till den förnämste apotekaren i Stillmington. Sista tåget förde Lucius med. sig. Vännerna möttes med ett trofast handslag samt några hjertliga helsningsord och vandrade sedan med snabba steg från stationen. — Nå, säg mig hvem den lilla patienten är, hvars tillstånd. oroar dig så mycket, Geoffrey? frågade Lucius. — Kommer du icke ihåg, att jag sade dig att fru Bertram har en liten flicka, en liten engel? — Åh, jo jag mins att det var fråga om ett barn, sade Lucius likgiltigt. Derefter yttrade han något varmare, då han såg saken ur yrkesmässig synpunkt: Hon är väl icke illa sjuk, hoppas jag? — Messlingen, svarade Geoffrey. — Messlingen! utropade Lucius; och du har bedt mig komma hit till Stillmington för att vårda en flicka, somhar messlingen, som hvilken apotekare som helst här på platsen skulle kunna ha botat lika väl som jag! — Min gamle, käre vän, blificke ond! Det var icke så mycket messlingen som ickexmera min önskan att du skulle se fru