Dagens Nyheter – 7 februari 1874, sida 2

Mikromega. En saga efter Vutaire. (Forts.) 0, I förnuftiga atomer! sade Mikromega, hur uppenbarar icke den Evige sin allmakt just i er. Eder glädje måtte verkligen vara ren och oskyldig; ty då ni ha så små kroppar och så stora själar, måtten I tillbringa rela ert lif med att tänka och älska, och det är andarnes sanna lif. En fritänkare bland filosoferna svarade att med få undantag jorden var befolkad af idel missdådare och idioter. Vi ha större kroppar än som behöfs för att göra en stor mängd galenskaper, om vi blott så vilja, sade hån. i T denna stund finnas på vår jord ett par hundratusen dårar som bära hjelm och äro på väg att mörda ett par andra hundra tusen dårar utan hielmar. Sirianaren rynkade pannan och frågade hvad orsaken kunde vara till en så förskräcklig missämja mellan sådana små stackare, Hela striden rör sig om några tunnland jord som kunna få rum på din tumnagel, svarade filosofen. — Icke en af de tusen som obarmhertigt mörda hvarandra bryr sig om den jordfläck han kämpar för. Frågan gäller -blott omjorden skall tillhöra en man som kallas sultan eller en annan som kallas kejsare. Ingen af dessa två män har någonsin sett eller vill någonsin se den der fläcken som man nä slåss om, och knappt en af dessa, som nu skär halsen af de andra, har sett den person på hvars vägnar han gör det.