Dagens Nyheter – 7 februari 1874, sida 1

Partibildningen i första kammaren har alltsedan slutet af förra riksdagen varit och är änhu man och man emellan föremål för många både utläggningar och farhågor. Man har i allmänhet förvånat sig öfver att denna kammare, som under de första 5 å 6 åren af sin tillvaro visade sig som en fullt pålitlig voteringsmaskin åt snart sagdt hvilken regering som helst, kunnat med ens erhålla majoritet för ider, hvilka man just ej ansett så alldeles öfverensstämmande med dem som hysas af vår närvarande byråkratiska regering. Då vi anse det vara af intresse för allmänheten att få någon inblick i dessa förhållanden, hafva vi sökt skaffa oss något närmare reda på dem och skola här nedan lemna en kort expos af de med den nya partiställningen i sammanhang stående personer och grupperingar. Borjan till nuvarande partibildning inom första kammaren skedde egentligen vid den minnesvärda urtima riksdagen, då det befanns att de mera sjelfständiga åsigterna kunde mönstra en styrka af 45 röster mot 75, hvilka senare afgåfvos för bifall till k. m:ts s. k. lindringsproposition. Någon förändring uti antalet af de skilda grupperna förspordes ej heller vid de derpå följande ordinarie riksdagarne förr än den ödesdigra voteringen den 15 sistlidne maj, då det befanns alt indelningsverkets och grundskatternas motståndare egdeen majoritet af 3 röster. Man hade -emellertid -hvarjehanda att berätta angående tillkomsten af denna maJoritet, så att det i maj slagna partiet hyste ganska stora förhoppningar att vid början af nu pågående riksdag återfå majoriteten i kammaren. Det var derför med en viss nyfikenhet man emotsåg utskottsvalen i denna kammare; och dessa utföllo som bekant med seger för dem, hvilka utgjorde majoriteten den 15 maj. Frågan är nu endast den, huruvida den nybildade majoriteten kommer att hålla stången då det framdeles gäller att votera om anslag och dylika för ett parti kinkiga pröfvostenar. Det är ej lätt att förutspå hur härmed kommer att gå, ty partiet består af 4 särskilda grupper, hvilka visserligen varit förenade i våras och nu vid utskottsvalen, men som dock hysa ganska skilda åsigter i många af riksdagens vitalfrågor, till följd hvarar det ej gifves någon säkerhet att de äfven framdeles skola visa sig förenade; synnerligast ekulle vi tro att detta gäller i fråga om anslag. De fyra skilda grupperna af partiet äro, för att begynna från venster: 1:o de som redan under föregående riksdagar visat sig vilja vara sparsamma med statens medel och sålunda yid de gemensamma voteringarne stått på andra kammarens sida, De utgöra en -grupp af omkring 20 personer, hufvudsakligen af ledamöter från Skaraborgs län samt några af de båda senare åren nyvalda, såsom häradshöfding Dufva, löjtnant Gyllensvan, hrr Larsson och Jansson från Elfeborgs län, -hr Olsson från Malmö län, kapten Burman från Vesternorrlands län m. fl.; 2:0) de såkallade skåningarne, hvilka under friherre Stjernblads auspicier frankt och öppet vid urtima riksdagen började omfatta en mera försummad politik inom kammaren. Denna grupp voterar ganska ofta med gruppen nr 1 i fråga om anslag och utgöra de då vanligen riksdagens majoritet vid de gemensamma voteringarne; 3:0 sådana som både vid urtima riksdagen och förut varit stora motståndare till de nu gällande åsigterna, men hvilka, då majoriteten börjat gå åt annat håll än förut, gerna vilja vara med och dela makten. Till denna grupp räknas hrr Carl Ekman, Hasselrot m. fl., och åtskillige af denna grupps representanter anses för tillfället utöfva stort inflytande i kammaren till följd af sin bekantskap inom båda lägren; dock hafva de, såsom det alltid plägar ske i dylika fall, ej så lätt att vinna fullt och varaktigt förtroende hos sina nya bundsförvandter; 4:0 personliga anhängare till frih. De Geer, hvilka följa Honom och hvilka voro just de som satte kronan på verket, så att anhängarne af de nyare ideerna förvandlades från en stor minoritet till majoritet. Till denna grupp räknas hrr Lagerstråle, Carlson, v. Gegerfelt, Stråle m. fl. Härmed torde vi hafva angifvit denungefärliga ståndpunkten af de närvarande partigrupperna inom första kammaren, och det skall; blifva mycket intressant att se hur dessa grupper komma att förhålla sig till anslagsfrågor, synnerligast naturligtvis till frågan om dyrtidstillägget, utan embetsverkens omorganisation. Vigtigare fråga har sällan förevarit under vårt nya statsskick, ty det gäller ej endast huruvida det begärda dyrtidstillägget skall beviljas -eller ej, utan det gäller huruvida